Läser du facklitteratur ibland och vad är det i så fall som intresserar dig?
Mitt första svar är: nej, aldrig. Visst finns det många intressanta fackböcker på biblioteket som lockar, men jag har helt enkelt aldrig tid att läsa dem. Men så kom jag på det här med uppslagsverk. Givetvis sitter jag inte och läser alla 25 banden i mitt uppslagsverk här hemma, eller smyger in på kafferasten bland referenslitteraturen på jobbet (biblioteket) för att vrål-läsa NE. Men jag älskar att gå och slå upp något i ett uppslagsverk, och fastna där en stund. Det är lite som att surfa på nätet, fast föregångaren till det, då. Man läser det man ville ta reda på mer om. Och så ser man en intressant bild på motstående sida och läser om det. Och så i slutet på den artikeln står några hänvisningar till närliggande ämnen och så slår man upp dem. Och vips har det liksom gått minst en halvtimme och man har blivit ännu visare och klokare än man var innan. Jag älskar uppslagsverk. Stora, tunga, böcker med många bilder. (ja, ja, det finns på nätet, och ja, jag fastnar där också, men inte med samma tillfredsställande fysiska kunskapskänsla tror jag).
Jag plockar fram dem när barnen hemma frågar om något också. Förvisso himlar de med ögonen när mossiga morsan kommer dragandes med gamla uppslagsböcker - men sen fastnar även de i allt vetande och alla intressanta fakta.
Senast idag drog jag fram en del i NE, när jag hade bokprat för en grupp treor faktiskt. Vi pratade om Boken om bovar av Ulf Sindt, och i den står det att läsa om Lasse i Gatan. Jag berättade att han ju funnits på riktigt, och att han kallades "LasseMaja" och barnen bara "nähä?? som "riktiga" LasseMaja?" jag: "det var Lasse i Gatan som var "riktiga" LasseMaja, vänta ska ni få se i uppslagsboken" och eftersom vi praktiskt nog har bokpraten inne i rummet där referensböckerna står så, tada! artikel om LasseMaja i NE.
OK, då. Svaret på frågan är att jag ju faktiskt läser fackböcker? Men inte från pärm till pärm. Och jag prackar gärna på min nyvunna kunskap på försvarslösa barn.
Förr var jag likadan och kunde förlora mig helt i uppslagsverk. Hade Bra Böckers alla band, men dem gav jag faktiskt bort i somras.
SvaraRaderaJag har inga uppslagsverk här hemma. Men hos föräldrarna finns det. Och sonen har faktiskt en serie med "världens djur", men de böckerna har kag bara placerat och placerat om i hans bokhylla, inte läst.
SvaraRaderaUnderbart med uppslagsverk. Mina NE har hamnat i källaren nedpackade. Synd egentligen!
SvaraRaderaFörstår känslan. Själv har jag en bok där man kan slå upp var olika uttryck ursprungligen kommer ifrån. Den boken tycker jag emellanåt om att bläddra i.
SvaraRaderaUppslagsverk har jag aldrig riktigt fastnat så för :)
SvaraRaderaDet är ju det här med uppslagsverk att de tar överdrivet stor plats. Och så var de dyra när de köptes in, så det är alltid någons dåliga samvete att de bör äras och användas. De bör alltså ärvas, i full uppsättning, så att man inte gett en spänn för dem och inte har dåligt samvete ifall de skyfflas undan i en vrå i källaren eller så.
SvaraRaderaÅh jag förstår dig precis!
SvaraRaderauppslagsverk har jag aldrig fastnat för, men de är säkert bra att ha. Fast dyra och tar mycket plats :)
SvaraRadera