En kort kapitelbok som passar dem som kommit igång med läsningen men som ännu inte vill läsa tjockare böcker. Texten är relativt lättläst med korta meningar. En del lite krångligare ord förekommer - men lite hänger det ihop med att huvudpersonen samlar på roliga ord och här till exempel får veta vad "ensilage" är. Det är lite småroligt att läsa - speciellt om Elliots alla märkliga uppfinningar så som linbana för kladdiga bestick som går från matbordslampan till diskhon, eller den extremt komplicerade snigelduschen som man har till att...tja, duscha sniglar. Så att man kan ta dem inomhus sen. Eller nåt.
När pappa sitter och hämtar sig med en kopp kaffe efter att ha gått rätt in i någon av Elliots tjuvfällor (tejp och grytlock ingår) så frågar Elliot om han också gjorde många uppfinningar när han var liten? Som hans pappa fastnade i? Nja, säger pappa då, jag hade ingen pappa när jag var liten. Han försvann. Detta funderar ju Elliot enormt mycket på. Hur kan en pappa bara försvinna? Och är det faktiskt så att Elliot har en egen farfar någonstans? Han har länge varit rätt avundsjuk på alla andras farfäder. Om det är som pappa säger att farfar har varit försvunnen i 33 år så är det väl dags att någon hittar honom, eller hur? Elliot börjar leta. Helst ska det vara någon farfar som gillar uppfinningar.
När jag som vuxen sitter och läser den här boken blir jag rätt förbannad. Men det är på det som berättas, det att Elliots farfar bara försvann när Elliots pappa bara var en liten bebis. Sen har han levt sitt eget liv i 33 år och undrat hur sonen hade det lite då och då men uppenbarligen inte hört av sig eller haft någon kontakt på hela tiden. Och så nu söker sonen upp fadern och presenterar två barnbarn som farfar inte hade en aning om att han hade. Och helt plötsligt är han världens bästa farfar som är snäll och trevlig mot Elliot och lillebror och är precis den farfar som Elliot önskar sig och en riktig hedersknyffel i allmänhet verkar det som. Varför kunde han inte varit det lite tidigare, undrar man? Men - den här boken är inte för vuxna. Den är för barn, och om hur Elliot som är avundsjuk på alla andras farfäder plötsligt hittar sin egen. Jag får svälja min ilska och läsa psykologiska vuxenböcker med djup och heta diskussioner i stället om jag vill irritera mig på försvunna pappor.
Och...vad i hela fridens namn heter "farfar" i plural?? Heter det farfäder? farfrar? Pappapappor?
För vem? 8 - 12 år
Efter att jag skrivit färdigt det här inlägget så upptäckte jag på författaren Hillevi Wahls egen hemsida att "Elliot hittar en farfar" baserar sig på verkligheten, Elliot är hennes egen son. Läs här:
SvaraRaderahttp://www.hillevi.nu/
Den här vill jag läsa! Farfädrar säger man väl?
SvaraRadera