Den här var bitvis mycket bra och väldigt spännande men bitvis totalt stillastående - och slutet drog tyvärr ner hela boken i dyn.
Märkt som "skräckroman" på framsidan men jag tycker mer att det drar åt deckare, fast med övernaturliga inslag. Boken kom ut 2007 och finns inte längre att köpa på AdLibris/Bokus men åtminstone på biblioteket jag lånade den på fanns den i många exemplar.
Olof är en historiker, kanske i 30-årsåldern, som skriver på sin avhandling. I hela sitt liv har han varit som totalt uppslukad av krigshistoria. När han var yngre var det andra världskriget som gällde - han lånade mängder med böcker om andra världskriget och visste allt, alla slag, alla generaler, vapenslag och kodnamn. Men när han sedan började läsa historia vid universitetet i Uppsala fördjupade han sig i stället i stormaktstidens krigshistoria även om han fortfarande intresserar sig för andra världskriget. Hans farfar låg under andra världskriget i beredskap uppe i svenska fjällen, och där var han tydligen med om något mycket traumatiskt som han inte vill säga ett endaste ord om. Hur Olof än genom åren lirkade, och inte bara han utan hela familjen, så fick de aldrig veta vad farfar var med om vintern 1942.
Men parallellt med Olofs historia får vi läsa vad som hände då, januari 1942. Vi får träffa en svensk soldat som under ett vaktpass träffar en tysk som galen av skräck kommer springande från skogen och skriker att Die Erntekönigin ist hier. Tysken är skadad och dör senare. Den svenske soldaten rapporterar till sina befälhavare varpå en hemlig expedition med okänt syfte skickas upp i fjällen. Vi får läsa om den här expeditionen, vilka medlemmarna är och vad de får vara med om.
Olof får en dag med posten en CD från en gammal kurskamrat, Fabian. På CDn finns mängder av obegripligt material, som tidningsurklipp, utdrag ur journaler, gamla dokument - men ingen förklaring till vad det hela handlar om. Olof kontaktas av Carolina, som också var kurskamrat till honom och Fabian för 10 år sen. Hon har också fått en CD av Fabian, och dessutom vet hon att Fabian är försvunnen sedan några veckor tillbaka. Olof och Carolina börjar undersöka var han är med hjälp av det obegripliga innehållet på CDn, och under tiden de håller på med det händer det märkliga saker med Olof. Han upplever saker som han sedan själv inte vet om de har varit på riktigt eller bara inbillningar, och han möter flera gånger en väldigt gammal kvinna som verkar sjuk, och som verkar stirra på honom.
Ju mer Olof och Carolina undersöker Fabians efterlämnade material, och letar efter Fabian, desto mer underligheter upptäcker de. Det finns kopplingar tillbaka till 1940-talet och sånt som hände i Västerbotten då. Och vi som läsare följer parallellt den där hemliga krigsexpeditionen som allt kretsar kring. Det är farligt, det Olof och Carolina håller på med, för det finns någon eller några som tycker att det som hänt borde förbli bortglömt. Och frågan är om vissa saker egentligen är historia - eller om det är något som fortfarande pågår nu, här, idag.
Bitvis är det som sagt väldigt, väldigt bra och spännande. Allra bäst blir det när man får läsa om det som utspelar sig på 1940-talet. Det är också här det blir som otäckast med en stämning av något hotande ont som lurat i fjällen sedan urminnes tider. Men bitvis är boken helt stillastående och direkt tråkig. Det är när Olof arbetar med sin historiska forskning - vi får läsa om alla detaljer i hans avhandlingsarbete, vilka källor han anger, nästan uppbyggnad, syfte och frågeställningar i hans doktorsavhandling och så invävt i detta hur han på sitt kunniga historiker-vis letar efter ledtrådar i Fabian-materialet. Det blir alldeles, alldeles för mycket av akademiskt prat och akademiska rutiner och det tillför inte boken någonting whatsoever utom det att ge autenticitet till att Olof verkligen är forskare i historia. Det är faktiskt så att bokens författare själv är disputerad historiker och jag kan förstå att han låter sitt yrkeskunnande bära iväg med sig - men här blir det på tok för mycket.
Och så var det då slutet, som drog ner boken i dyn helt och hållet. Jag vill inte skriva vad som händer, förstås, för det spoilar allt för den som vill läsa boken (ja, den är läsvärd, om man hoppar arkivdykandet och förlåter slutet) - men slutet blir alltför oförklarligt och jag är inte säker på vad som verkligen händer och vad som är någon slags dröm eller hallucination. Det är väl också OK om det inte vore för att det är alltför många trådar i boken som inte knyts ihop. Jag väntar hela boken på att få förklaringar till det som verkar som högt uppsatta konspirationer - men får aldrig veta hur det hänger ihop egentligen tycker jag. I stället får jag en verkligt utflippad avslutning som inte är skrämmande utan mer psykotisk. Tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar