Vad gäller läsning och böcker har jag ju med åren insett att jag är en extremt nördig person. All tid som jag inte tvingas vara på jobbet eller göra andra typiska måste-saker (äta, sova, rensa ogräs, uppfostra barn) vill jag ju helst tillbringa läsandes en bok. Jag är ju som väl är inte ensam om detta - vi är många extremt läs-nördiga personer här i världen, och en av bokbloggosfärens stora uppenbarelser för mig det senaste året är HUR många...
Men. Alla de där stunderna när jag tvingas göra något annat än att läsa - då tänker jag förstås ofta på det jag läser. Eller något det jag läser associerar till. Eller böcker jag vill läsa. Kroppen gör en sak och hjärnan befinner sig någon helt annan stans. Det är jag alldeles säkert inte ensam om det heller.
Vad jag nu tänkt på ett tag är att det kanske hade varit kul att skriva ner de här funderingarna i min bokblogg. Det är ju absolut inga recensioner. Det har heller inget nyhetsvärde. Ej heller är det förnuftigt, pretentiöst eller klokt. Det är tvärtom troligen väldigt personligt. Ytligt? Roligt? Meningslöst babbel? Igenkänning för andra??? Jag testar ett par gånger så får vi se om jag tycker det är kul.
Here goes:
Sitter på jobbet och läser BJT-häftet och försöker bestämma vilka böcker som ska köpas in (till biblioteket där jag jobbar, och läser förtjust att det ska komma en fortsättning på Skuggan av Petrus Dahlin i serien The World of Voodoo. Fortsättningen heter Samlingen och ska komma i augusti. Mmmm...visst gillade jag Skuggan rätt mycket när jag läste den? Om den där mystiska tjejen som flytt från Västafrika. Akvariet som sprack. Den lyxiga villan ute i skärgården. Vad var det tjejen flydde ifrån? Var det inte något som hände på stranden? Någon läskig kille med ett vidrigt sår över halsen? Nej men vänta, det är ju inte den boken, det är ju Little Bee! Den handlar ju också om en ung tjej som flyr från faror och ofattbara grymheter i Västafrika. Och i både Skuggan och Little Bee är tjejerna fullständigt övertygade om att de fortfarande är förföljda. Fast därefter upphör ju alla likheter böckerna emellan... Men det känns som att min eventuella lust att någon gång åka till Västafrika är helt minimal. Voodoo och läskiga sår.
Att läsa Robert Jordans Wheel of Time-serie är inte en läsupplevelse utan mer som ett flera månader långt tillstånd, har jag insett. Jag är helt inne i den världen, och fjorton tjocka böcker varav jag fortfarande har nio framför mig lovar att jag kan fortsätta att grotta in mig ett tag till. Jag går och längtar till att få fortsätta läsa, vill bara hem och läsa läsa läsa. Andra böcker kan just nu i mitt liv locka men känns mest som irriterande avbrott i WoT-läsningen.
Det simmar runt en massa deckarserier som jag är nyfiken på just nu. Känns aldrig som att jag har tid att läsa deckare annars, men nu knackar de på. Blir nog kanske en deckar-sommar? Först i kön står den här Elly Griffiths med sina böcker om Ruth Galloway. Tror att det är något helt i min smak. Jag skulle kunna låna hem någon för att testa. Men det står ju en härlig mur av Wheel of time där hemma och vägrar släppa igenom något annat, så det är dumt att försöka. En sak i taget. Sommaren är lång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar