torsdag 18 december 2014

American Gods

Jag har varit ute och åkt bil med Shadow. Jag har åkt bil i Wisconsin, Minnesota, Kansas, North Dakota, Illinois, Virginia och rätt så många fler amerikanska stater som jag nu inte kommer ihåg. Bil har jag åkt, och flyg, och så har jag gått lite. Jag har druckit Budweiser och ätit väldigt många Snickers, och jag har schysstat upp utseendet inne i någon sunkig bensinstations "restroom" vid ett flertal tillfällen. Åh, och så har jag träffat några gudar också. Thot, Anubis, Oden, Loke, Bielebog, Czernobog, Ganesha, Horus, Kali, Mithra och en hel del annat löst folk. Och så några mytologiska väsen när jag ändå höll på. Typ någon efrit, någon leprechaun, någon kobold, några ylande banshees.

Och så har vi hängt i ett träd. Yggdrasil, närmare bestämt. Och träffat Ratatosk, den där lille som springer i det där trädet.

Och åkt bil. Nämnde jag det?

Och så har vi träffat väldigt många människor på vägen. Snälla människor, elaka människor, människor som verkade snälla först men som inte var det, och så väldigt många människor som inte visade sig vara människor alls utan i stället gudar eller andra slags andeväsen.

Jahapp. Glömde jag något? Just det ja! Vi hittade Amerikas själ på vägen också. Vill ni veta vad den är? Näpp, det avslöjar jag inte. Det får ni själva läsa Gaimans femhundra sidor eller så om saken för att få veta.

Amerika är en smältdegel, men inte bara med människor från hela världen utan också med deras gudar visar det sig här. När någon eller några har flyttat till Amerika från någon annanstans så har de fortsatt att tillbe sina gudar, och då har gudarna också blivit amerikaner. Och sedan har de helt enkelt blivit kvar där. Shadow får träffa många av dem när han nyligen utsläppt ur fängelset mer eller mindre blir tvungen att börja jobba för en mystisk Mr Wednesday. Oden, alltså. Oden vill samla ihop så många som möjligt av de gamla gudarna för att kunna ta upp kampen mot de nya gudarna människorna numera tillber, och som hotar att ta över allting. Nya gudar så som teknologi, motorvägar, TV, internet och sånt. Och för att kunna samla ihop dem så måste det alltså resas runt en hel del. Därav alla de många bilresorna, och besöken i ett oändligt antal små amerikanska städer, och mötena med ännu fler olika människor.

Gillar jag det här, då? Inte jättemycket, faktiskt. Jag gillar idén. Och jag tycker mycket om att läsa de små berättelserna som kommer då och då och som handlar om olika personer som på olika sätt kommit till Amerika. Och jag är mycket intresserad av mytologi och religion. Men det blir ett väldigt bilåkande, det blir det. Och väldigt många människor/gudar/andeväsen. Ibland känns det nästan som att det mer handlar om någon slags koppla-ihop-rätt-människa-med-rätt-gudom-lek, eller VM i mytologi. Och för mig blir det hela mest en rätt tröttsam road-movie över den amerikanska kontinenten. Sorry.

Titel: American Gods
Författare: Neil Gaiman
Utg år: 2001
Förlag: HarperCollins
Köp den till exempel här eller här


2 kommentarer:

  1. Tack! Jag gillade inte heller så värst (fast jag ville) och har trott mig vara helt ensam i världen, fint att vi är i alla fall två :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att du är med mig i detta! Då kan jag ställa mig bakom din rygg ifall det är någon som vill skälla på mig.
      Fast sen gillar vi ju Gaiman i övrigt, så det gör nog inte så mycket om vi inte kan med just den här?

      Radera