Vad ska vi köpa för gruppläsningsböcker?

Idag fick jag en trevlig arbetsuppgift - en av lärarna på högstadiet kom in på biblioteket och meddelade att hon fått godkänt av rektorn för att köpa in flera klassuppsättningar skönlitteratur för högstadiet. Vilka skulle vi köpa, undrade hon? Jag mailade henne en lista. Klart ni vill veta vilka? Klart ni vill! Jag klipper helt enkelt in mailtexten här i sin helhet: (vissa blogginlägg går smidigare att skriva än andra...)

"Här är då listan med titlar som skulle kunna köpas som gruppuppsättningar för högstadiet. Jag har mer kollat efter lite nyare böcker som inte så många har läst (och såklart de bästa :)) snarare än att kolla efter om de finns i pocket. De flesta titlarna funkar för hela högstadiet, men jag har ändå skrivit vilka jag tror de skulle kunna funka bäst för:

När hundarna kommer av Jessica Schiefauer
Förra årets augustprisvinnare är förstås ett måste. Relativt lättläst men med ett innehåll som verkligen är fint att ha diskussioner kring. Till 9or och kanske 8or.
Finns i pocket.

Jack av Christina Lindström
Både rolig och med tänkvärt innehåll – en av årets bästa ungdomsböcker, om hur gymnasiekillen Jack lär känna sig själv, blir kär i fina Freja och får konfrontera sitt förflutna. Till 9or (möjligen 8or).

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius
Mot bakgrund av Kirunas förestående flytt handlar det om vardagsliv för en ung tjej, med rädslor, kärlek, familj och allt. Den här tror jag funkar till alla tre årskurserna.

Brorsan är kung av Jenny Jägerfeld
Malmö, skateboard, jobbiga föräldrar och könsidentitet, fast utan pekpinnar :) Den här tänker jag 7or och 8or kan läsa.

Det magiska hjärtat av Kristina Ohlsson
Barnen känner till författaren eftersom hon skrivit skräckböcker som lånas flitigt. Den här är helt ny men är inte en skräckbok, mer om vänskap, döden och sorg. Till 7or, möjligen 8or.

Eleanor & Park av Rainbow Rowell
Fantastisk bok om kärlek, vänskap och utsatta barn. Vartannat kapitel berättas av Eleanor, vartannat av Park. Funkar fint till 8or (alla 8or i Svedala kommun läste den härom året i ett Skapande skola-projekt) men även 9or. Finns i pocket.

Svensk synd av Martin Jern
Spännande, utflippat och roligt om Otto och hans mamma som på flykt undan en misshandlande pappa kommer till Ryda, ett samhälle mitt i Småland där alla verkar tillhöra någon mystisk sekt. Högstadieliv, mord och absurditet. Till 8or och 9or. Finns i pocket.

8 saker du aldrig skulle våga av Eva Susso & Moa Eriksson Sandberg
Om några tjejer i nian som utmanar varandra att göra pinsamma saker, typ köpa kondomer på ICA eller gå till skolan i kortkort utan trosor. Först bara skämmigt roligt men så småningom farligt. Tjejerna är rätt mycket stereotyper (vilket jag inte gillar) men här finns mycket att prata om, plus att den här boken brukar lånas och uppskattas av både killar och tjejer. Risk för att några har läst den redan, dock. Till 8or och 9or.

Lycka till!"

Simply Perfect

Och så var det då dags att läsa den fjärde och sista boken i Mary Baloghs Simply-svit. Nu är det till sist dags för rektorn själv på den där flickskolan i Bath att mot allt vad hon själv tror på hitta den enda och rätta kärleken. Den här gillar jag bästa av de fyra!

Claudia Martin har lyckats med det hon förutsatt sig i livet, bestämmer helt över sitt liv och är inte beroende av någon. Hon började sin lärarkarriär med att jobba som guvernant i en rik adelsfamilj, men orkade till sist inte med den ohängda unga kvinnan hon skulle undervisa och fick ingen som helst hjälp av flickans bror, hertig Bewcastle (och jepp, vi talar om Wulfric och Freyja Bedwyn...) utan sade upp sig med omedelbar verkan och promenerade iväg ifrån sin arbetsplats med näsan i vädret och skulle aldrig mera jobba åt någon annan i hela sitt liv. Eller för den delen aldrig mer ha att göra med någon hertig heller, tack så mycket.

Därefter startade hon sin egen skola i Bath. Nu har hon haft den i sisådär femton år eller något, och den bär sig bra. Hon är mycket nöjd med sitt liv (förutom det där att hennes lärarinnekompisar nu en efter en har gift sig och slutat jobba hos henne). 35 år gammal vet hon nu att det där med familj och barn aldrig blev något för henne, men att ha en egen skola är gott nog. Självförtroendet är på topp.

In på skolan stegar så markisen av Attingsborough, Joseph. 35 år han också, och inte särskilt sugen på att hitta fru även om han nog borde för att trygga arvsföljden och allt det där. Han har sina skäl för att inte vilja hitta någon - han har redan en kärlek i sitt liv som är viktigare än allt annat.

Jaha. Claudia kokar. Denne man - han är 1. snygg, vilket är jobbigt, och 2. blivande hertig eftersom han ska ärva titeln (och om hertigar tycker som sagt var Claudia inte), och 3. väldigt trevlig vilket är himla jobbigt av honom. Kunde han inte ha varit åtminstone otrevlig eller dum eller överlägset dryg eller så där? Så att hon inte hade behövt bli kär i honom? Det är ju helt omöjligt alltihop - hon vill inte bli kär, hon har ett bra liv, hon är för gammal, hon är lärare för allt i världen och han är snart hertig...alltså det GÅR ju inte.

Precis som i tidigare Simply-böckerna får vi återse personerna från tidigare böcker i både den här serien, i den långa Bedwyn-serien och så dessutom från de bägge prequel-böckerna till Bedwyn. Det myllrar av kända par och deras barn och lycka, blir nästan lätt överbefolkat. Men, som sagt, den här boken och den här lovestoryn tycker jag mycket om trots folkmassorna.

Titel: Simply Perfect
Serie: The Simply Quartet #4
Författare: Mary Balogh
Utg år: 2008
Förlag: Dell
Köp den till exempel här eller här

Vad håller du på med, människa?! - eller Havererade läsprojekt del 2

Bara häromdagen skrev jag ju om två böcker jag inte hade avslutat, fast jag normalt inte brukar ta upp sådana stackare här på bloggen? Nu anmäler sig raskt två böcker till i den kategorin, och det är rätt synd om dem så de får också dela på ett litet inlägg. Det är rätt synd om mig också, när vi ändå håller på och tycker synd om saker. Jag har oflyt nu i läsningen. Finner mig själv hellre sitta och dumglo rakt fram (eller spela det där jämra Candycrush) än att läsa. Hm. Oroväckande.

Men så här var det: den här boken hade jag kommit en tredjedel in i, och väl tyckt lite si och så om men ändå tänkt avsluta eftersom jag ville veta hur allt hängde ihop (samt att jag tänkte tipsa lämpliga tonåringar på skolan där jag jobbar om den):

Alltså fick den följa med på tågresan jag gjorde i helgen. Läste jag i den på ditresan, då? Nope. Jag studerade landskapet. Sov. Spelade Candycrush. Funderade. Dumglodde. Samt steg sedan av tåget i Kalmar och glömde boken på tåget. 

En lånebok. Fy, fy, fy skäms!! Borde inte bibliotekarien själv veta bättre? Nu hoppas jag att någon snäll människa lämnar in den på något bibliotek nära sig och att den hittar hem igen. Annars får jag väl ersätta den, bibliotekarie som jag är.

Men jag hade ju en bok till med mig på den där resan, som väl var! Den här:

Läste jag den då, då när jag satt i föräldrahemmet med all lästid i världen? Alltså, ja, lite. Men jag kände direkt att jag absolut inte var sugen på någon relationsroman just nu, vilket den här väldigt mycket kändes som.

Så där var jag alltså, med en borttappad bok och en bok jag inte ville läsa. The horror! Alltså: andra aktiviteter än läsning. Typ av arten dumgloende och candycrush (och ja, lite socialt umgänge också).

Jag plockade faktiskt fram Haddon på tågresan hem, men öppnade den ändå inte på hela resan. I stället kom jag ihåg min vän i nöden: telefonen, med ljudboken. Lyssnade sålunda på Robin Hobbs Assassin's Apprentice hela vägen hem, och kunde på ett galant vis kombinera detta lyssnande med dumgloende ut genom tågfönster.

Men... fyra oavslutade böcker på kort tid? Det känns inte bra, det gör det verkligen inte.

Odjuret i labyrinten och andra grekiska myter

Det här är en otroligt vacker bok. Framsidan känns guldig och påkostad, och Jakob Wegelius illustrationer är (som vanligt) fantastiska.

Jag har ända sedan jag var liten varit intresserad av olika myter och gudasagor, särskilt de nordiska och grekiska, och har många gånger läst om Herkules, om Minos, om Minotauros i labyrinten och om de där grälsjuka gudarna som så mycket har mänskliga fel och brister. En sådan här bok är alldeles perfekt att sätta i händerna på sådana som är som mig - vare sig de är barn eller vuxna.

Men den tillför inget så där värst nytt. Annika Thor återberättar de gamla myterna med modernare språk, och låter gärna berättelserna haka i varandra så att berättaren påminner om att guden eller vem det nu är gjorde det eller detta då förra gången och därför fortfarande är på dåligt humör eller sur på någon - läsaren får mer överblick och sammanhang och det är bra. Sen kan jag tycka att hon förenklar och förkortar de dramatiska händelserna väl mycket till förmån för att reda ut alla relationskriser i gudarnas boning. Jag hade gärna läst en mer spännande återgivning av hur Theseus besegrar det odjur i labyrinten som ändå har fått ge namn åt hela boken än den som är: i en mening berättas det hur han med hjälp av garnet går in och dödar odjuret som ligger och sover. Bara så där. Och sedan berättelsens tyngdpunkt på förhållandet mellan Theseus och hans pappa kungen, och sedan Theseus och Ariadne och varför han sticker ifrån henne där på Naxos.

Så - en samling återberättade gudasagor och kända myter i vackert utförande där det dramatiska har fått stå tillbaka för det känslomässiga, och där jag nog saknar det som från början lockade mig med de här berättelserna.

Titel: Odjuret i labyrinten och andra grekiska myter
Författare: Annika Thor
Illustrationer: Jakob Wegelius
Utg år: 2016
Förlag: Bonnier Carlsen
Köp den till exempel här eller här

Nyligen havererade projekt

Ibland funkar det inte alls med mig och böcker. Jag har en ungefärlig 50-sidorsregel - har jag inte kommit in i boken efter 50 sidor får det faktiskt vara. Världen är full av böcker jag vill läsa, så jag måste inte äntligen plåga mig igenom böcker jag inte gillar. Även om tusen andra människor verkar gilla dem. Ibland skriver jag om de där böckerna på bloggen men oftast inte. Men nu har jag på ganska kort tid lagt ner två totalhavererade bokprojekt, så jag gör ett samlings-förlåt-mig-så-himla-mycket-då-inlägg med dem.

Den ena jag lade ner var den här:

Men FY Carolina, den är JU SÅ BRA! Språket, språket och jada jada jada...?! Tyvärr. Tror det var språket som stod i vägen för mig - jag kom inte in i den. Plus att det var alldeles exakt den sortens miljö jag får allergiska utslag av. Orkar inte gå in på det mer. Och jag har säkert fel och ni rätt - men det är mitt liv och min lästid, såatte....

Den hade jag lånat som e-bok, så inga pengar satsade i det projektet. Värre är det med den här jäkeln:

De där Amberböckerna har jag tänkt läsa ganska länge nu. Klassisk fantasy, och Zelazny står alltid med i listor över fantasy-som-var-först-och-störst-och-som-alla-nog-har-läst. I stället för att låna hem första boken från bibblan för att testläsa slog jag listigt nog till med att köpa hela jämra omnibusutgåvan, tio böcker i en enda. Vad kunde possibly go wrong?

Jag kom förbi 50-sidorsgränsen. Jag var till och med uppe på 90 sidor i Nine Princes in Amber. Men sen fick det banne mig vara nog. Maken till trasslig men ändå totalt ointressant intrig har jag sällan varit med om. Eller om karaktär jag inte ville lära känna. Eller om språk som kastade ut mig. (fantasy goes hårdkokt lakonisk privatdeckare) Eller fjams.

Det värsta? Att jag redan en gång tidigare har försökt mig på Nine Princes in Amber, och den gången också kastat boken in i väggen sedan Corwin och hans bror medelst bil försökt köra till Amber och jag inte alls ville följa med dem eftersom det hela mest liknade en LSD-tripp. Hur tänkte jag när nu skulle ge serien en andra chans, och köpte alla tio på en gång? Inte alls. Tur att jag är en svinigt högavlönad skolbibliotekarie som har råd med vad som helst.

Mindfulness för losers

Pamela Persson, 27 år och från lilla byn Solvik i Jämtland. Bor fortfarande hemma i föräldrarnas källare och jobbar på frisersalong. Bästa sak: att äta godis och att iklädd myskläder se på TV-serier, särskilt den med läkare och i den alldeles särskilt Wade Crust. Lite för stor i formerna enligt andra men hur sexig som helst enligt Pamela.

Och nu? Nu ska Wade Crust komma till Stockholm! För att själv vara med och utse sin motskådespelerska i sin kommande film! Nu får det vara slut på Solvik, myskläderna och deglivet - nu ska Pamela åka till Stockholm och 1. bli skådespelerska för att 2. få träffa Wade Crust.

Jomen, där har vi Mindfulness för losers. Det vi lägger till är Pamelas eget rätt så solkiga rykte i Solvik - efter att hon varit med i tv-serien "Heta nätter"som ungefär gick ut på sprit och ligg så har hon inte sina vänner från förr kvar. Hon blir inte ens inbjuden till gamla bästisens babyshower i perfekta villan. Vi lägger också till Gloria. Gloria bor i Stockholm och är någon slags diffus mediakändis som fyller sina dagar med mystisk inne-mat, skönhetsbehandlingar och hektiska tv-inspelningar och som behöver en assistent som sköter det praktiska. Den assistenten blir Pamela. Och vi lägger till Sebastian, Glorias bror. Och Elvis, som Pamela snor från sin pappa. Och en viss spegel som trillar ner från väggen vid ett ytterst olämpligt tillfälle. Och en snorattack. Och en hel del annat.

Jag har rätt kul när jag läser om Pamela. Men hur kul och mysigt det än är så saknar jag faktiskt Pontus och Chavve från Christoffer Holsts första bok Mitt hjärta går på. Jag lärde känna dem bättre, tycker jag. Det, och så att det fanns ganska mycket mer svärta i den boken som jag saknar här. En sån som Gloria behöver något allvar som motvikt.


Titel: Mindfulness för losers
Författare: Christoffer Holst
Utg år: 2016
Förlag: Bokfabriken
Köp den till exempel här eller här

Det är något som inte stämmer

Även om jag nu hade läst hur många positiva recensioner som helst om den här boken var jag ändå inte beredd på hur mycket jag skulle tycka om den, hur nära jag kom någon annans smärta. (När Petra har det som jobbigast så är det som att jag inte heller kan få ordentligt med luft.) Jag hade läst två andra av Martina Haags böcker tidigare och väl tyckt OK om dem men på ett mer hoppigt och käckt studsigt vis liksom. Här är det inte det. Här är det svärta och att spela Candy crush för att överleva natten, att slitas sönder men ändå hålla ihop för barnens skull. Och det berör mig mycket.

Det handlar alltså om författaren Petra som några veckor jobbar som ensam stugvärd i en av STFs stugor i Norrbottens fjällmark, och som där skriver om hur hon och maken Anders för något år sedan skiljde sig eftersom han i stället blivit ihop med sin arbetskollega. Och jag vet att det är det om skilsmässan som borde beröra mig allra djupast - ändå var det beskrivningen av att vara alldeles ensam där på fjället och andas luft som kändes som mer än vanlig luft som fick mig att nästan börja gråta. Jag är i en period i livet när jag knappt hinner göra något än att jobba och att köra bil fram och tillbaka till jobbet, och sittandes där i bilen (med ljudboken) fick jag en enorm längtan efter att själv få göra just det där: läka själen några veckor i total ensamhet i vacker natur.

Sen hade jag förstås gärna sluppit de där mystiska nattgästerna som kommer till Petras stuga - maken till jobbiga typer får man leta efter och jag blir nästan arg när jag inte tycker hon säger ifrån ordentligt.

Men trots allt är det inte kopulerande norrmän eller klara fjällsjöar jag kommer att minnas den här boken för. Det är ändå den där nakna och inträngande bilden av hur en människa blir övergiven av den hon älskade, och hur hon fortsätter att älska honom och vilja ha honom tillbaka trots att han beter sig som en skit. Och hur hon till sist tar sig igenom smärtan och kommer ut på andra sidan ("inatt har jag lyckats sova helt utan tabletter..."). Jag sällar mig till hyllningskören - det här är bra.


Titel: Det är något som inte stämmer
Författare: Martina Haag
Ljudbok - uppläsning: Martina Haag
Utg år: 2015
Förlag: Piratförlaget
Köp den till exempel här eller här