Den frånvarande Häxmästaren och ...hans kalsonger??

Lättläst fantasy behövs. De yngre barnen som ännu inte mäktar med de tjocka fantasy-luntorna med ett myller av intriger och personer att hålla reda på vill ändå så väldigt gärna läsa om drakar och svärd, monster och andra världar. Då är det bra att det ges ut böcker som den här.

Häxmästaren har såpass lite text att den nästan kan ses som en bilderbok (och ja, jag tycker det lämpar sig väl för högläsning också). Dock är inte texten så lättläst att de första nybörjarläsarna klarar den, utan mer de som kan läsa men inte orkar med en hel kapitelbok än.

Det är action redan från första sidan. Rand står på berget och ser ut över slätten och ser ett stort dammoln. Strax träffar han Ella som vet berätta att dammolnet är den onda drottning Krias soldater som av helt okänd anledning bränner ner alla byar i sin väg.

Rand och Ella springer till Rands by för att varna dem. Byn behöver Häxmästarens hjälp, och Rand och Ella skickas för att hämta denne Häxmästare. Vägen till Häxmästarens rangliga hus (ja, det på framsidan) är fullständigt proppad med ondsinta monster som ger begreppen "vakthund" och "ensligt läge" helt nya innebörder. När Rand och Ella till sist ändå når fram till Häxmästarens hus så är han inte hemma. Världens antiklimax. Och här slutar boken alltså i en elak cliffhanger vilket jag kan tycka är lite taskigt mot de läsare den här boken är tänkt för. Lite mer avslutning, kanske? Det är bara att hoppas att nästa bok kommer relativt snart.

Jag älskar illustrationerna på alla monster, dramatiska miljöer och elaka soldater. Men praktikern i mig håller på att fnissa ihjäl sig över det helt omöjliga i den krångliga resvägen till Häxmästarens hus. Visst - han själv transporterar sig säkert via något slags flygdjur. Men byborna? Enligt Rands farfar så får de beskydd av Häxmästaren i utbyte mot att de hjälper honom med praktiska saker som att laga hans trollkarlskåpa och tvätta hans kalsonger. Hur, o hur? tar sig byborna upp till herr Häxmästare för att hämta hans smutstvätt? Det gör de nog inte. Då uppstår genast bilden av en mäktig Häxmästare, flygandes på något otäckt vidunder, med en säck smutsiga underkläder i handen för vidare transport till byborna. Den bilden blir liksom...lite fel?

Praktikern i mig borde oftast hålla tyst och inte ifrågasätta.

Men - dessa kalsonger? De ska tvättas av byborna. Och när Rand och Ella kommer fram till Häxmästarens hus hittar de bara en "knotig vandringsstav och några trasiga kalsonger" (som är med på bild, klassiska med y-front och svenska kronan). Varför? Klart jag fattar blinkningen till barnen (kalsonger = kul). Men jag tror inte att det behöver stoppas in kalsonger i handling och bild för att få barnen att uppskatta ett riktigt äventyr. Kan inte kalsongerna få stanna kvar i Elak & Pucko-böckerna?


Titel: Häxmästaren
Serie: Häxmästaren, bok 1
Författare: Niklas Krog
Illustrationer: Johan Egerkrans
Utg år: 2013
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här eller här
För vem? 8 - 10 år, och som högläsning från ca 5 år