Hur mycket barnen faktiskt lever sig in i den här storyn märkte jag under ett par kvällars tid när jag hade tappat rösten men de inte ville vänta på att jag kunde läsa igen så de turades själva om att högläsa i stället, och när de läste till och med dramatiserade texten med olika röster i dialogen. Helt underbart. Det är sådana stunder jag känner att jag lyckats i min uppfostran. (Sen finns det andra stunder då jag tänker helt annorlunda, men det skriver jag om så det räcker på min andra blogg "Carolina lever...")
I vilket fall som helst så tar Krigarkungens sal vid direkt där förra boken slutade i en elak cliffhanger. Will och Evanlyn har tagits som slavar av skandierna och förs bort över havet till det snöiga Skandia. Halt och Horace följer efter för att rädda dem - fast för att överhuvudtaget kunna göra det måste Halt så att säga få sig själv uppsagd som spejare eftersom kungen inte tycker han kan avvaras i Araluen.
Halt och Horace färdas till lands, genom Gallien, och stöter på diverse taffliga riddare och annat löst folk. Det är inte klokt vad folk är dåliga på att slåss i Gallien. Pratar konstigt gör de också. Halt och Horace får prata löjligt långsamt för att göra sig förstådda eftersom människorna i Gallien envisas med att prata ett annat språk. Dumt.
Vad Will råkar ut för är något nästan unikt i den här sortens böcker. Han blir tungt drogberoende. Det är vedervärdigt. Som nykommen slav i Hallasholm får han direkt gå ut på gården och arbeta mycket tungt med att bära vatten och liknande. Han fryser och har egentligen ingen varm plats att sova på. Någon som först verkar snäll ger honom då några varmlöv att tugga på, och han blir omgående varm, sömnig och avslappnad och somnar utan att bry sig om att han inte har något täcke och det är kallt. Men den där som gav honom varmlöven ville honom ont. Varmlöv gör en människa till en känslolös maskin, som monotont jobbar och gör som hen är tillsagd, som inte fryser, inte är hungrig och till sist dör eftersom kroppen inte får det den behöver utan slits ut på nolltid. Det är många av slavarna som äter varmlöv för att stå ut med kylan och arbetet - och de dör för det mesta ganska snabbt. Men slavar råder det tydligen ingen brist på - man kan alltid röva hem några fler.
Redan när Will vaknar nästa dag har han glömt allt utom att han behöver ha fler varmlöv. Han är helt förlorad för omvärlden, minns inte Evanlyn, Halt, livet som spejare, Araluen eller att han och Evanlyn ska försöka rymma hem igen. Han är helt borta. Jobbar, äter varmlöv, sover, jobbar. Pratar inte. Går inte att få ögonkontakt med. Han håller på att förtvina och dö.
Då är det inte lätt att vara Evanlyn, bortrövad prinsessa som inte får avslöja vem hon egentligen är. Och då känns det ganska jobbigt att Halt och Horace fastnat som fångar någonstans i Gallien, hos en rovriddare som visade sig inte vara lika dålig som alla de andra på att slåss.
Titel: Krigarkungens sal
Serie: Spejarens lärling, bok 3
Författare: John Flanagan
Orginaltitel: The Icebound Land
Översättning: Ingmar Wennerberg
Utg år: 2009
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här eller här
För vem? 11 - 15 år, och som högläsning från ungefär 9 år (mina barn är snart 13 och 15)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar