Färglös - bra men färglös

Färglös är en bra bok, en lättläst ungdomsbok från Argasso vars specialitet är just att ge ut böcker som är bra och spännande men ändå på max hundra sidor, med rak handling och inte alltför många personer att hålla reda på. De behövs, de där böckerna. På biblioteket där jag jobbar har vi en hel hylla med bara sådana lättlästa böcker för ungdomar, och den hyllan är räddningen många gånger när någon elev på skolan "måste ha något att läsa" men tycker "amen palla läsa den tjocka boken..." om det mesta.

Som sagt. Den är bra, och spännande, och har ett (över)tydligt budskap. Ändå är det med en stor gäspning jag lägger den åt sidan efter att ha läst den. Det blir så...tunt. Jag tillhör inte bokens målgrupp, så för mig blir den mest ett fantastiskt uppslag till en spännande och otäck framtidsvision som liksom bara hasplas bort på alltför få sidor.

En "färglös" är en person som räddats tillbaka till livet med hjälp av ett särskilt läkemedel, Lazarusserum. Dessa personer är döda på så sätt att de egentligen inte behöver sova, andas eller äta - ändå är de precis samma personer som de var innan de dog och återfördes till livet med hjälp av serumet. De lever, drömmer, går till skolan, har samma favoritfärg och är kära i samma personer. Det enda som egentligen har förändrats (ja, förutom den där lilla detaljen med äta-sova-andas) är deras utseende: de har blivit vita i hyn och håret och till och med ögonen har liksom blekts ur. De har blivit färglösa.

Problemet är att de vanliga, levande människorna avskyr de färglösa. De tycker att de är onaturliga, skrämmande och att de kommer att få hela världen att bli överbefolkad. De färglösa tvingas bo i särskilda områden, och de lever i misär. Det finns till och med särskilda advokater som jobbar med att ta ifrån de färglösa alla deras tillhörigheter (de är ju döda, och kan alltså inte äga något).

Och eftersom de färglösa är onaturliga och äckliga och alla problem i världen kan skyllas på dem - så är det förstås helt OK att ge sig på dem och misshandla dem om man känner för det. De är ju ändå bara färglösa?
Jed och hans gäng är just sådana. De hatar alla färglösa. Boken börjar med att de misshandlar en liten färglös kille i det närmaste till döds, (eller vänta här nu...?) och Jed får ett antal sidor kräkas ur sig sin avsky över alla dessa eländiga färglösa kräk. Sedan blir han abrupt påkörd av en bil - och blir själv en färglös. Ooops...

Som sagt - det är bra, och jag kommer lätt att kunna prata om och för den här boken och den kommer att lånas ut mycket. Framsidan är läskig men lockande, och det är en välbehövd bok. Men - jag själv hade så gärna velat läsa den här boken som en maffig roman på 400-500 sidor, med mera bakgrund till det där samhället som återför döda till livet, mer karaktärsutveckling, mer av precis allting.

Titel: Färglös
Författare: Chris Wooding
Orginaltitel: Pale
Översättning: Helena Olsson
Utg år: 2014
Förlag: Argasso bokförlag
Köp den till exempel här eller här
För vem? 11-16 år