onsdag 23 april 2014

Skönheten ger Odjuret svar på tal, och kärlek uppstår

When Beauty Tamed the Beast plockade jag upp på påskaftons eftermiddag. Skön stol i uterummet, öl och en skål med oliver byttes efter några timmar mot läsfåtöljen och lite senare mot sängen, och nästa morgon mot frukostbordet. Och påskdagens eftermiddag var den utläst. Åh, vilken fantastisk, underbar nöjesläsning! Och oj, vad jag behövde det!

Den här boken hade allt det jag längtar efter i en historical romance: miljön med ett slott vid havet (och en naturlig pool som havsvattnet fyller vid högvatten), vagnar med ättevapen målade på sidan, klänningar, hertigar, skandaler, en butler, en husföreståndarinna, lakejer, konversation vid samlingen innan middagen i matsalen...och, ja, kärlek förstås. Men det som gör den här boken lite bättre än alla andra är dialogerna. Och de något skruvade (eller vad jag ska säga) karaktärerna - butlern är till exempel inte en stelöverläppad (jamen försök översätta stiff upper lip själva då) mr Carson som vakar över traditioner, rutiner och moral - nej den här butlern ger rappa svar på tal och är himla rolig att läsa om, faktiskt. För att inte tala om Linnets moster och Piers mamma - härliga dramaqueens.

Linnet har gjort sig totalt omöjlig i Londonsocieteten fast hon egentligen inte har gjort något alls. Hon har flirtat med en prins, hon har på en bal haft på sig en så pass ryschig klänning att hon såg gravid ut - och så har hon en mamma med dåligt rykte. Hennes moster kläcker då planen att man ska fortsätta låtsas att Linnet är gravid och skandaliserad, och så gifta bort henne med någon som akut behöver en arvinge och kan tänka sig att i hemlighet adoptera någon annans barn (som ju då enligt ryktena faktiskt är son till en prins). När väl giftermålet är klart kan ju Linnet "förlora" barnet hon inte har och ändå vara säkert i hamn.

Och mostern finner en hertig vars son, earlen Piers Yelverton, behöver en fru med inbyggd arvinge. Piers har nämligen råkat ut för någon skada som gör att han inte är så arvinge-alstrande som han borde.

Redan i första kapitlen när man omväxlande får läsa om Linnet, som är smart, oblyg och definitivt kan ge svar på tal, och Piers, som muttrande går runt i sitt slott och skäller på allt och alla och berättar för sina patienter (han är läkare) att de kommer att dö och varför tjafsa så mycket om det, redan där känner jag att "oj, vad kul det kommer att bli när Linnet och Piers träffar varandra".

Och det blir det. Deras dialoger är den allra största behållningen med boken. Sen kommer deras kärlek, som ju uppstår ganska snart förstås, men eftersom detta är en romance så kan de inte fatta och/eller förklara varandra sin sanna och eviga kärlek förrän i slutet av boken. Det måste uppstå eller konstrueras hinder på vägen. Annars vore det inte en bra romance. Så hindren kommer. Men precis hela vägen boken igenom fram tills det rosenröda slutet så roas jag.

Det här tycker jag är kul: författaren, Eloisa James (på bilder av henne har hon inte glasögon), heter egentligen Mary Bly (dotter till poeten Robert Bly) och är professor i engelsk litteratur (och på bilder av henne har hon glasögon). Hon höll länge sitt författarskap som Eloisa James hemligt, men efter ett antal år "kom hon ut" som romance-författare inför sina fakultetskollegor. Dessa visade sig tydligen vara bara människor, de också, förlät henne hennes synder och fortsatte att låta henne vara en auktoritet på William Shakespeare. Om jag fattar det hela rätt.

I vilket fall som helst är When Beauty Tamed the Beast en titel i en serie fristående böcker som tar sig an sagor som Askungen, Rapunzel med flera, ruskar om dem och landar dem som historical romance. Kul! Men det bästa är att Eloisa James (hon utan glasögon) tydligen är otroligt produktiv, och att jag har väldigt många serier att plöja igenom när mitt behov av nöjesläsning måste tillfredsställas. Yej!

Titel: When Beauty Tamed the Beast
Serie: Fairy Tales, bok 2 (men de är fristående)
Författare: Eloisa James (utan glasögon)/Mary Bly (med glasögon)
Utg år: 2011
Förlag: Avon Books
Köp den till exempel här eller här

2 kommentarer:

  1. Det här låter ju intressant, tack för tipset! :)

    SvaraRadera