tisdag 29 april 2014

We Have Always Lived in the Castle

Detta är en underlig och annorlunda bok som jag tyckte mycket om att läsa. Men jag har lite problem att skriva om den märker jag. Det är så att det är det underliga och mystiska som gör själva boken, och skriver jag för mycket om handlingen och personerna så tror jag att jag förstör. I stället strör jag här lite skärvor ur boken:
  •  Mary Katherine, eller Merricat. har spikat upp sin pappas anteckningsbok på ett träd, därför att det kommer att skydda henne och hennes storasyster Constance. När Merricat ser att boken har trillat ner från trädet är det ett dåligt tecken. Ett mycket dåligt tecken.
  • Lånetiden för bibliotekets böcker som står i köket gick ut för fem månader sedan. Om Merricat hade vetat att de skulle behålla just de böckerna för alltid - hade hon valt andra böcker då?
  • Folket i byn hatar familjen Blackwood. Eller vad som är kvar av familjen Blackwood. 
  • Ett vackert och dyrbart inrett vardagsrum, med små porslinsfigurer från Dresden, stuckatur i taket, rokokomöbler med rosor på tyget, höga fönster som släpper in mycket ljus. Ett uppdukat tebord med sirliga tekoppar och hembakade småkakor.
  • Samma vardagsrum i ruiner. Krossade fönster. Nedslitna gardiner. Revor i rosentyget. Sönderslagna tekoppar.
  • Ett kassaskåp, troligen fyllt med oerhörda mängder pengar och värdesaker.
  • Måndagar är städdagar. Tisdagar och fredagar går Merricat till byn för att handla mat och byta biblioteksböcker. Onsdagar går hon runt och kontrollerar sina säkerhetsanordningar. Schemat är mycket strikt.
  • För sex år sedan satte sig en stor familj ned för att äta middag. Nu finns bara tre personer kvar av den familjen.
  • På sex år har Constance inte lämnat Blackwoods ägor. Hon har aldrig gått längre bort från huset än till trädgårdslandet.
  • Merricat får inte gå in i farbror Julians rum. Hon får inte heller servera bakverk eller hälla upp te, även om det är tillåtet för henne att räcka någon en fylld tekopp. Hon äter inte gärna när någon främmande ser på.
För mig är We Have Always Lived in the Castle en stämnings- och funderarbok. Hela tiden sitter jag och undrar varför? Jag vet inte om jag har fått särskilt många svar. Det är en underlig bok. Men jag gillar den.

Titel: We Have Always Lived in the Castle
Författare: Shirley Jackson
Utg år: första gången 1962. Den här upplagan 2006.
Köp den till exempel här eller här

4 kommentarer:

  1. Det är verkligen en funderarbok, kommer på mig själv flera år efter att jag läste den med att tänka på Merricat och saker som hände. Mycket fantastisk bok i all sin enkelhet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också att jag kommer att fortsätta fundera över det som händer och varför varför varför? en lång tid framöver. Ja, en fantastisk bok.

      Radera