En så ...typiskt dansk barnbok skulle jag vilja säga. Jag
gillar danska barnböcker – de gullar definitivt inte med barnen. Och då är det
alldeles särskilt de danska börja-läsa-böckerna och korta kapitelböckerna som den här jag
tänker på. Jag läser, tycker om och har ett otal gånger lagt ifrån mig boken
med frågan ”får man verkligen skriva så här för barn?” i huvudet. Och sen
kommit fram till att det får man visst. Om barnen tycker om det, lånar och
läser böckerna. Och det gör de!
Några exempel på danska barnböcker jag läst med
fniss eller rysning och samtidigt ett höjt ögonbryn: böckerna om Vitello av
Aakeson, böckerna om Hugo och Holger av Oscar K, och definitivt Farfar berättar om Zoltan av Østergaard.
Och den här kvalar alltså helt klart in i ligan
får-man-skriva-så-här-för-barn? (och ja, det får man). Den skräms. Den har ett
öppet slut. Den har fulsnygga bilder. Den är mörk, otäck och den är inte snäll
mot huvudpersonen eller mot hans syskon. (definitivt inte mot lillasyster)
Oskar gillar att trolla – alltså sådana
trolleritricks man måste öva in framför spegeln i många timmar. Nu skulle han
egentligen fått åka på en trolleriträff med några som kallar sig Magiska
cirkeln hela påsken – men måste stanna hemma eftersom ingen kan skjutsa honom
dit. Åh! livet är så orättvist och hans jobbiga nyfödda lillasyster bara
skriker dagarna i ända.
Irriterat går han ut – och hittar i utkanten på
samhället en liten affär som han aldrig sett förut. Det är en leksaksaffär som
heter Mr Fisto. Och denne herr Fisto visar Oskar en näsduk som är magisk på
riktigt. Vänder man den svarta sidan upp och lägger på saker så försvinner de.
Även om man till exempel lägger den på sin egen mage så får man ett fyrkantigt
hål där. Vänder man näsduken på andra sidan och lägger ovanpå det försvunna
så kommer det tillbaka.
Oskar får köpa näsduken fast han inte har
tillräckligt med pengar. Mr Fisto säger att det är tillräckligt, och att ”någon
annan kommer att få betala det sista”.
Och, ja. Det blir precis så läskigt man skulle kunna
tänka sig, det där med betalning. Och alltihop, faktiskt.
Och får man?
Ja. Det får man.
Titel: Puts väck!
Författare: Ellen Holmboe
Orginaltitel: Pist vaek
Översättning: Sofia Lindelöf
Illustrationer: Teddy Kristiansen
Utg år: 2014
Förlag: Berghs
För vem? ca 8 - 12 år
Jag tror också den kommer att lånas, men jag vet inte om jag tycker det är helt ok faktiskt...
SvaraRaderaIntressant...varför? För att den slutar så pass läskigt?
RaderaDet är nog för att den vänder sig till så pass små barn och har en hopplöshet i slutet. Allt måste inte skimra i rosa bara för att det är hcf, men jag kände nog att det är för svart. Hade det varit hcg hade jag nog tyckt det var mer ok.
RaderaDen är svart. Men jag tänker (hoppas) att barnen som läser bildar sig så pass läskiga bilder som de själva klarar av, liksom. Att om de är mindre tänker att "det fixar sig nog när mamma och pappa kommer hem" och är trygga med det.
RaderaHA! Va synkade vi var då! Jag gillade också. Hajade verkligen till där på slutet och jag tycker att det effektfulla slutet gör hela berättelsen.
SvaraRaderaJag håller med dig! Och det ska bli synnerligen intressant att se vad barnen säger om den.
RaderaAlltså - de läser Varelserna av Magnus Nordin som är blodig och läskig - men den här är läskigt på ett annat sätt. Mer krypande otäck.