Huset vid havets slut - Ruth livspusslar

Det här är tredje boken om Ruth, och ja, jag tycker fortfarande mycket om henne. Och Nelson. Jag tycker nog ännu mer om Nelson än om Ruth nu faktiskt. Alla hans fel och brister och tillkortakommanden med datorer, ovilja för att kallprata med folk han inte känner på badsemestern, hans humör (rytigt) och hela honom. Fast han nog egentligen är skapt för att man ska tycka att han är burdus och jobbig.

Ruth har nu blivit mamma till Kate, och försöker få ihop jobbet, barnet och livet. Och så Nelson, då, pappan, som hon inte vill blanda in i Kates liv samtidigt som hon nog egentligen vill det i alla fall. Det är komplicerat.

Nu upptäcker en grupp arkeologer några skelett i en trång klippklyfta vid havet. Vid en undersökning framkommer det att skeletten inte är så gamla, att det handlar om människor som begravts där ungefär vid tiden för andra världskriget. När nu skeletten hittas börjar polisen att rota i vad som hände då för sjuttio år sen eller så, men det är ganska svårt för det finns inte så många människor kvar nu som upplevde och minns den tiden.

Men tydligen är det ändå någon som oroas av polisens arbete. Som nu börjar ha ihjäl folk för att hemligheten från andra världskriget ska bevaras. Och givetvis dras arkeologen Ruth in i centrum av det hela och svävar återigen i livsfara.

Jo, som jag sa så gillar jag fortfarande att läsa om Ruth och Nelson. Men jag tycker inte att Huset vid havets slut är lika bra som de två föregående böckerna, Flickan under jorden (här skrev jag om den) och Janusstenen (här skrev jag om den). Där handlade det mycket om historia, om gamla myter och forntida lämningar, om utgrävningar och arkeologiska fynd. Där hade Ruth en mer tydlig roll som arkeolog, och det fanns en naturligare koppling till att hon blev inblandad i deckarfallen. Nu tycker jag det blir lite lätt krystat att Ruth ska ringas in så fort det hittats skelett, och än mer underligt att hon blir fortsatt inblandad när skeletten faktiskt kommer från modern tid. Och så saknar jag det där med mytologi och folktro. Jag kommer absolut att läsa resten av böckerna om Ruth men hoppas innerligt att Griffiths återvänder till det arkeologiska.

Titel: Huset vid havets slut
Serie: Ruth Galloway, bok 3
Författare: Elly Griffiths
Orginaltitel: The House at Sea's End
Översättning: Gunilla Roos
Utg. år: 2011
Förlag: Minotaur
Köp den till exempel här eller här

Det här inlägget publicerade jag ursprungligen på LitteraturMagazinet.