torsdag 23 oktober 2014

Älgbarnet

Alltså den här boken - vilken pärla den är! Missa den inte för allt i världen! Som lättläst ungdomsbok från Argasso på knappt 100 sidor läses den på ett par timmar eller så, så den kan du hinna med när som helst. Gör det - det är du värd!

Jag har läst andra böcker av Meg Rosoff, som alla varit av det seriösare slaget. Älgbarnet är helt annorlunda. Fullständigt och totalt crazy - jag satt och fnissade mig igenom nästan alla hundra sidorna - samtidigt som den ger en ganska mycket att fundera på.

Det är nämligen så att Jess redan vid sjutton års ålder till hela världens och sin mammas fasa har blivit gravid och valt att behålla barnet. Nick, pappan, är inte äldre han och dessutom en "rikemansunge" som Jess mamma säger.

Att vara tonårsmamma är jobbigt nog - men värre blir det när barnet visar sig vara...en älgkalv. Alltså, jo, helt seriöst. Jag trodde först att titeln på boken var någon slags omskrivning för något annat - men nej. Det är alltså en älgkalv som blir förlöst med kejsarsnitt. Det händer numera (enligt boken) att det då och då föds icke-mänskliga barn, och då framför allt älgar.

Sedan börjar det fullständigt absurda. Barnmorskan kommer in och beskärmar sig över att Jess verkar ha problem med anknytningen till det lilla barnet och att amningen inte kommer igång, och verkar skylla detta på det faktum att Jess är en tonårsmamma. När Jess så småningom söker hjälp för sin situation så ska det "talas ut" (ja, det är inte lätt att få ett barn när man själv fortfarande inte är vuxen) - men Jess har ju problem med älgbajs på mattan och söndertrampade golv i huset.

"Älgis" får börja på förskola redan när han är åtta månader gammal - han växer förstås väldigt fort. Förskolepersonalen välkomnar honom precis som han vore vilket barn som helst, har gjort iordning en plats i hallen med ett foto över hans klädkrok och allt det där. Men redan efter några dagar får han sluta förskolan eftersom han inte fungerar med de andra barnen. Han har språkproblem, han trampar dem illa på fötterna och brukar ta över piratskeppet i lekrummet och stå och bröla åt alla andra barn som vill leka i det. De andra föräldrarna beklagar sig över att Älgis "uppför sig på ett aggressivt och skrämmande sätt". Och ännu värre blir allting efter ett par år när Älgis blir könsmogen och kommer i brunst.

Som sagt - helt crazy och underbar läsning. Särskilt för alla oss som själva har haft barn - jag känner igen mig i massor av situationer trots att jag hade två väldigt mänskliga barn. Men det är inte bara helcrazy och knas - i nästan allt finns det förstås en djupare mening. En är förstås om hur det är att vara tonårsmamma och bli bemött med misstänksamhet i allt ("lilla vän"). En annan om hur svårt allting är när ens barn är annorlunda eller har särskilda behov. Balansgången - ska barnet gå i vanlig skola och ges samma chanser som andra barn men alltid vara annorlunda? Eller ska det gå i en specialskola och vara en av många men kanske bli låst av att vara tvungen att gå på den där specialskolan?

Övertydligt blir det när Jess går på en föräldraträff där alla har icke-mänskliga barn (de flesta älgar men även någon struts). En förälder är helt inställd på att låta sin älg-son gå på en vanlig skola, "kanske med en stödperson som kan hjälpa honom med vissa av utmaningarna". Vilka de utmaningarna är har hon skrivit ner i bokstavsordning på en lista som verkar vara hur lång som helst... (använda miniräknare, bollsporter, datorer och tangentbord, hemläxor, hålla i ett slagträ, hygien, knyta kontakter med andra barn, kontrollera sin ilska, sjunga julsånger, skrivstil...). Jess tar ganska snart sin "muntra lilla älg" med sig och försvinner från den där föräldraträffen (efter att Älgis har bajsat ner deras vita matta).

En gång till: missa inte den här boken!

Titel: Älgbarnet
Författare: Meg Rosoff
Orginaltitel: Moose Baby
Översättning: Helena Olsson
Utg år: 2014
Förlag: Argasso
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 13 år och uppåt

7 kommentarer:

  1. Instämmer! Den här är galet rolig - även för såna som jag, som inte har barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För alla! Jag blir nu glad bara jag ser omslaget på den!

      Radera
  2. På riktigt, den låter fantastisk. Kommer absolut låna den nästa runda på biblioteket.

    SvaraRadera
  3. Låter väldigt långt från Justin Case... som nog är den enda bok jag läst av henne. Men fantastisk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här tar hon sin skrivskicklighet och gör ngt helt annorlunda. Vilken bredd!

      Radera
  4. boken är sååååå dålig. det händer ingenting

    SvaraRadera