måndag 20 oktober 2014

PAX - Nidstången och Grimmen

Mina förväntningar var skyhöga inför läsandet av nya serien PAX. Favoritdeckarförfattaren Åsa Larsson skulle begå barnboksdebut tillsammans med författaren Ingela Korsell och illustratören Henrik Jonsson. Urban fantasy för 9-12-åringar, i Mariefred, med svensk och fornnordisk mytologi som bas. Skyhöga förväntningar är lite läskiga att hantera, och jag har läst böcker som andra vuxenförfattare har skrivit för barn och som mest blivit tramsiga snarare än faktiskt ha blivit skrivna för barnen. Så hur skulle det bli?

Riktigt, riktigt bra är det. Jag är så nöjd, så nöjd. I fredags hade vi äntligen fått de två första böckerna i PAX-serien till vårt bibliotek: Nidstången och Grimmen, och jag lånade med dem hem över helgen. Slukarläste. Kunde inte släppa. Plockade upp del två direkt när jag avslutat del ett. Nidstången avslutas nämligen med en elak cliffhanger, så det var bara att läsa vidare, liksom. Ännu elakare är att även Grimmen avslutas med en cliffhanger - men nu sitter jag här och har ingen fortsättning att läsa än. Mylingen, tredje boken, vet jag inte ens när den kommer ut. Vad SKA jag bara säga till alla barn som kommer att fråga efter den?

För det kommer de. Det här kommer att lånas, det har jag inga som helst tvivel om. Spänningen, läskigheten med förbannelser, monster och häxmästare (som kör motorcykel), huvudpersonerna som jag gillar skarpt, orättvisorna i skolan...och hundarna. Ja, det är Åsa Larsson-hundar med! (fast jag vet ju inte om det är hon som har skrivit just de bitarna - de är två författare. Men det känns som att hundarna är Åsa Larssons.)

Vi har alltså två gossar som livet inte varit snällt mot: Viggo och Alrik. Deras mamma dricker, och hon kan inte ta hand om dem. De har fått flytta till olika fosterhem, men hos Anders och Laylah i Mariefred känns det alltmer som "hemma". Redan från början när de börjar nya skolan har de fått "problembarn" stämplat i pannorna, och så fort det är minsta slagsmål eller förstörelse så får de skulden. Och OK, särskilt Viggo har ett häftigt humör och hamnar lätt i trubbel - men de får liksom ingen chans. (mitt hjärta gråter över Viggo som säger "förlåt" i ren reflex, eller mumlar "förlåt" och "det var inte jag" i sömnen på nätterna).

Vi har också Estrid och Magnar, syskonparet som börjar bli rätt gamla. Första gången vi träffar dem har Magnar fångat en imp. Impen sitter i en liten bur och svär så det osar och är otrevlig i allmänhet. Estrid gör processen kort med den och vrider helt enkelt nacken av den. Och, ja, ganska omgående förstår alltså läsaren att Estrid och Magnar inte är ett pensionärspar vilket som helst. De är väktare till det hemliga biblioteket som ligger under kyrkan.

Nu känner Estrid och Magnar att det är förändring på gång. Mörkret växer och det kommer att hända saker. Estrid ser också i korten att de kommer att få hjälp av två krigare.

Krigarna - det är Viggo och Alrik, det. Tio och tolv år. I första boken bryter de en nidstångsförbannelse, i andra boken tar de (med viss hjälp) kål på en kyrkogrim. Det är action. Det är bra!

Jag vill:
1. Åka till Mariefred (verkar väldigt fint där)
2. Ta hand om någon herrelös hund
3. Läsa Mylingen snart.
4. Provsmaka all den där goda maten som lagas i parti och minut i de här böckerna. Amerikanska pannkakor med lönnsirap till frukost? Chokladmarängtårta? Egenhändigt friterade äppelmunkar???

Nästan alla illustrationer är helsidor med serierutor
Titel: Nidstången + Grimmen
Serie: PAX, bok 1 och 2
Författare: Åsa Larsson och Ingela Korsell
Illustrationer: Henrik Jonsson
Utg år: 2014
Förlag: Bonnier Carlsen
Köp dem till exempel här eller här

13 kommentarer:

  1. Låter spännande. Får ta mig till mitt lokala bibliotek - shit vilket handikapp att vara föräldraledig från sitt jobbibliotek - och låna dessa omgående. Är snart klar med Mina drömmars stad och behöver lite verklighetsflykt innan jag fortsätter i misären...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Perfekt att bryta av med lite snabblästa Pax-böcker då!

      Radera
  2. Jag har läst Nidstången och den är väldigt fin! Längtar till Mylingen, har såna rysliga minnen från mylingtältande i min ungdom :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mylingtältande låter spännande... Myling för mig är något de är rädda för hos Emil i Lönneberga. Ska bli intressant att läsa mer.

      Radera
  3. Har läst första delen nu. Riktigt spännande. Har del 2 på vänt bredvid min amningsplats i soffan till imorgon. Kommer bli en hit på mina bibliotek. Och hela 10 delar - perfekt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kommer säkert att bli en hit på mitt bibliotek också. Jag bara vill att alla tio delarna skulle komma ut ungefär samtidigt!

      Radera
    2. Ja, undrar hur utgivningsschemat ser ut. Den där väntan är ju hopplös.

      Radera
    3. Har också läst del 1 nu. Känns som en given succé det här! Men hur har de tänkt? Ska man behöva vänta två år innan man får läsa ut serien???

      Radera
    4. Jag hoppades i alla fall att det skulle vara tät utgivningstakt på dem. Typ en varannan månad. Men det går ju inte ens att bevaka del 3 på AdLibris än??

      Radera
  4. Min son (7 år) läser del 1 nu på kvällarna. Han är helt inne i dem och jag kan luta mig tillbaka och låta "pianot spela själv".
    Sugen på vuxenspänning? Låna och läs "Skuggor över Boston" av Tomas Isenstam.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att han gillar dem! Han tycker inte de är rätt läskiga? En annan barnbibliotekarie funderade över hur pass läskiga böckerna var och hur små barn hon kunde sätta den i händerna på. Jag har pratat om den med tio-åringar och elva-åringar som gillat, men jag tänker att det där har med vem det är som läser snarare än hur gammal hen är.
      Tack för boktipset!

      Radera
  5. Hej,
    Han tycker framför allt att den (nidstången) är spännande. Sen tycker han mycket om de serieinspirerade bildstripparna som emellanåt dyker upp. Men hittills inga klagomål på att de är för läskiga. Han är kanske härdad av sagor jag berättat :-). Han gillar (såklart) också Harry Potter (som vi dock högläser då de känns för svåra för honom).
    Å du har nog rätt i att man inte enbart kan gå på åldern. Det är nog väldigt individuellt hur läskigt man upplever historien.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Folksagor när de läses i original kan verkligen vara läskiga... blod och död och pina.

      Radera