Stallo

Nu har jag suttit en lång stund och funderat på vad jag ska skriva om den här boken och vet inte riktigt om jag ska säga att "jag har läst en skräckroman jag gillar" eller "jag har läst en thriller som utspelar sig i Norrbotten" eller "jag har läst urban fantasy med svensk mytologi som bas" eller "jag har läst en bok om vardagsliv i norrländsk vinter". Allihop är liksom rätt. Så, OK: jag har läst en fantastisk berättelse om troll, skriven på ett sätt som känns som att troll faktiskt skulle kunna finnas på riktigt. Jag tror inte på troll. Men om de ändå skulle finnas så hade det kunnat vara så här, för när man är i berättelsen så känns det hela rätt logiskt. 

Först börjar vi i en sommarstuga i en djup skog mot slutet av 1970-talet, och med en liten pojke och hans mamma som är på semester. Pojken utforskar skogen, leker med sin plastgubbesamling, tjatar om att "kan vi inte gå och kolla på fäbodarna imorgon, mamma". Mamman försöker klippa det höga gräset med en stånkande gräsklippare, steker falukorv och får en hel del egen tid med bokläsning. Det ligger en diffus känsla av hot över alltihop när man läser, utan att något direkt läskigt egentligen händer. Men den där pojken försvinner, och hittas aldrig. Och boken hoppar i tiden till nutid, Kiruna och Riksgränsen och Arvidsjaur och Jokkmokk. Och det är vinter. Och vi får läsa om Susso som jobbar inom äldrevården men som har som fritidsintresse att samla på berättelser och eventuella bevis på att det finns troll. Nu är det en kvinna som kontaktar henne, eftersom hon säger sig ha sett någon i sin trädgård som nog inte är mänsklig. Susso åker dit, och sätter upp en kamera med rörelsedetektor i kvinnans trädgård.

Samtidigt får vi läsa om Seved som bor på en avsides belägen gård, där vi ganska snabbt förstår att inget är normalt. Att ett av husen på gården inte är ett hus för människor, utan mer ett bo. Att vissa nätter kan vara stökigare än andra, och att en stökig natt kan medföra att bilarna ligger uppochned på gårdsplanen när man kommer ut på morgonen, och att någon hund kan vara uppslängd på ladans tak. Om den ens lever, vill säga. Och att de där som lever i boet vill ha mat, vill ha underhållning, behöver lugnas. Men att hela arrangemanget aldrig någonsin får komma ut så att utomstående får veta eller förstå. Börjar någon ana något så är mord inget konstigt att ta till för stoppa nyfikenhet och bevara hemligheten. Och detta är inte den enda gården eller det enda huset som har det så här.

Jag gillade den här boken. Någonstans i mitten kände jag att den var för lång och gjorde många utvikningar - så jag testade att läsa lite i Rovet av samma författare. Rovet är en ordentligt omskriven version av Stallo, nedkortad och tillskruvad. Men den gillade jag faktiskt inte - visst var det mer "renskuren" handling men många händelser skruvades lite för många varv och blev så överdrivna att de förlorade den trovärdighet som är det som får Stallo att bli så bra. Så jag återgick till "ursprungsboken" rätt snart.
Och, nej, jag tror inte på troll, hur trovärdigt detta än är. Och Skåne är ju jättejättelångt ifrån Norrbotten. Fast vem vet vilka som bor på alla de där små gårdarna jag springer förbi på min vanliga joggingrunda. De ser nog så oskyldiga ut... men efter att ha läst Stallo kommer jag se med stor misstänksamhet på även den sötaste lilla skogsmus. Är det en mus? Eller..?

Titel: Stallo
Författare: Stefan Spjut
Utg år: 2012
Förlag: Albert Bonniers förlag