Winds of Fury (Mage Winds 3)

Så var det dags för sista boken i Mage Winds-trilogin, och efter vi-lagar-magin-så-alla-gryphons-kan-flytta-in-i-vår-magiska-dal-och-samtidigt-förintar-vi-onde-magikern-Falconsbane-så-himla-praktiskt-va-händelserna i slutet på bok 2 (läs här vad jag skrev om den) så är det dags för Elspeth, Darkwind & Co att ta sig till Valdemar. Det är ju fortfarande så att onde magikerkungen Ancar i grannlandet Hadorn tycker att han ska kriga mot och erövra Valdemar för att... ja för att han vill det. Och det var ju för att kunna stoppa honom som Elspeth i bok 1 gav sig av för att hämta magiker till hjälp. Nu återvänder hon, och har i sitt sällskap förstås de där magikerna hon skulle hämta men har även lärt sig magi själv. Och hon har gryphons med sig! Folk blir vettskrämda - ända tills de ser de små gryphons-ungarna som lattjar runt ungefär som hundvalpar, och får höra gryphonföräldrarna beklaga sig över hur jobbigt det är med barn ibland. Då är folk inte så rädda längre. Och på köpet accepterar de också de andra i sällskapet, sånt som vita hjortar och fåglar som kan kommunicera, en varg (är det inte men den ser ut så, och den älskar att samla sagor och legender) som är barnvakt till gryphon-ungarna. Och en kvinna som ganska mycket ser ut som en katt. Och, ja, de där vita hästarna-som-inte-är-hästar-utan-Companions. Men dem är ju Valdemar-borna rätt vana vid numera.

Grejen är dock att vår onde Ancar har testat runt lite med sin onda magi, gett sig på för svåra grejer och nästan dött på kuppen. Men på ett otroligt tursamt vis samtidigt lyckats rädda ut super-onde-Falconsbane från jamen-herregud-vad-vet-jag-magi-etern-utanför-verkligheten där han hängde och var typ död efter händelserna i bok 2. Sånt här händer bara i fantasyböcker, och just när man läser om det så känns det rätt logiskt - men när man ska skriva om det...? Hehe. Nåväl. Falconsbane är svag, naken och försvarlös, och Ancar binder honom med magiska rep, och så har plötsligt Valdemar två ondskefulla magiker på en gång att slåss med. Eller, vänta nu, de har tre. För i samma slott bor även super-onda Hulda, som var Fiende nummer 1 i Arrows-trilogin (här är vad jag skrev om bok 3 i den). 

Så vad gör nu Elspeth, Darkwind et al för att besegra dessa ondingar och rädda landet Valdemar för åtminstone några böcker framåt? Jo! De klär ut sig till en cirkus! Och så tar de några husvagnar, och vanliga hästar (plus sina companions) och kör in till landet Hadorn för att på ett listigt och förklätt vis komma fienden nära. Så där som Lackey tydligen älskar att lösa problem för sina bokhjältar - hon återkommer till temat i serien The Collegium Chronicles (som jag redan läst). Men det är ganska kul att läsa om. Rätt kul är det också att läsa om hur Falconsbane gnölar om sitt svaga tillstånd i fångenskap - och ännu mer att läsa om An'desha, personen som lever inuti Falconsbane. Sånt där som också bara händer i fantasyböcker. Som gör att jag älskar att läsa fantasy just för att allt är möjligt.

En riktigt bra grej: vi får träffa Vanyel (från Last Herald Mage-serien) igen!  Att han är död är inga som helst problem. Som sagt: i fantasy kan allt hända. 

Titel: Winds of Fury
Serie: Mage Winds #3
Författare: Mercedes Lackey
Utg år: 1994
Förlag: DAW