Berövad

Jag skäms lite - för när den här boken landade i biblioteket dömde jag direkt ut en som "en sån där eländesbok. Den kan jag säkert visa för dem som gillar Pojken som kallades Det". Ganska mycket senare bestämde en av mina bokcirklar att detta blir nästa bokcirkelbok. Jag lånade hem eländesboken och så fick den ligga och sucka i min bokhylla ett tag. Jag var inte sugen.

Men härom helgen var jag "mellan böcker" (ja, ni vet: helt tagen av den avslutade läsningen av en bok och vill inte riktigt direkt plocka upp nästa bok i högen än) och tänkte att jag ju kunde åtminstone börja på den där eländesboken eftersom det snart var dags för bokcirkel.

Swooosch...så var jag helt insugen i handlingen och boken. Lade den ifrån mig nästa kväll. Den var ju bra! Det var ingen eländesbok, trots framsidan. Det var en psykologisk thriller, en ruggigt spännande psykologisk thriller.

När ska jag lära mig att inte döma böckerna efter framsidan? Jag, som ständigt predikar detta för skolbarnen???

Nå. Grejen är att man inte kan skriva för mycket om Berövad utan att spoila handlingen. Så jag nöjer mig med att beskriva hur den börjar, och sedan komma med ett litet klagomål.

Angie står på gatan utanför huset där hon bor med sin mamma och pappa. Hon vet faktiskt inte riktigt hur det kommer sig att hon står där. Inte heller känner hon igen kläderna hon har på sig, och inte heller kläderna som ligger i plastkassen hon håller i handen. Lite konstigt är det, tycker hon, för nyss var hon på ett scoutläger i skogen. Varför står hon här nu, då? Och var är campingutrustningen hon borde ha kånkat på?
Hon går in i sitt hus och ropar "hej, jag är hemma", som hon alltid gör. Men hennes mamma kommer fullständigt galopperande nerför trappan och skriker "Angie???". Precis som om det vore något konstigt med att hon kommit hem? Hennes pappa bär sig minst lika fnoskigt åt. Vad är det med dem?

Det visar sig att föräldrarna har all anledning till att vara upprörda och glada över att Angie har kommit hem. Hon har inte bara varit borta på ett scoutläger. Hon har varit spårlöst försvunnen - i tre år. Hon försvann från det där scoutlägret och kom aldrig tillbaka. Men nu är hon helt plötsligt här - utan ett endaste minne från dessa tre år. Var har hon varit? Vad har hon råkat ut för? Hon har kraftiga ärrbildningar kring handleder och fotleder - och det är ändå bara skadorna som syns direkt när man tittar på henne. Att hon nu är 16 år och totalt har blivit berövad tre hela år från sitt liv är svårt att förstå för henne.

Och det är det sista som är min invändning. Det tar inte många dagar innan hon verkar ha accepterat att "jaha, jag är sexton, har missat lite i skolan....men nu sätter vi igång med livet här igen och går i skolan som vanligt (fast i en lägre klass än hon skulle ha gjort i egentligen). Det går för lätt.

Annars gillar jag alltså storyn mycket, och kunde inte sluta läsa förrän (det lätt överdrivna) slutet klarades av.

Rekommendera alltså inte den här till Pojken som kallades Det-läsarna. Ge den i stället till dem som vill ha en spännande bok. Och läs den för all del själv också - det är den värd.

Titel: Berövad
Författare: Liz Coley
Orginaltitel: Pretty Girl-13
Översättning: Carina Jansson
Utg år: 2013
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här eller här
För vem? 12 år och uppåt