Lockwood & Co - Den skrikande trappan

Nu vill jag skriva om den här boken utan att låta gnällig, för jag tyckte om den. Jag tyckte om den...men inte så mycket som jag kanske hade väntat mig. Så därför känns det som att allt jag kommer på att skriva om den känns orättvist negativt, typ att "det bästa jag kommer på med den här boken är att den har en väldigt snygg framsida". Det låter ju nästan som en sågning?

Jag vill INTE såga den - jag är bara lite besviken. Bartimaeus-trilogin av Jonathan Stroud var verkligen en höjdare, och när nu den här kom som verkade som någon kombo av spökerier och intelligent humor så trodde jag att...ja, Bartimeaus II.

Den ÄR rolig. Bara inte lika rolig som jag hade väntat mig.
Den ÄR spännande, visst. Bara inte helt oförutsägbar.
Det ÄR lite läskigt ibland. Men inte vill-inte-läsa-hemma-ensam-på-kvällen-läskig.

Det är England. Och sedan ganska länge tillbaka har människorna i detta England brottats med Problemet. Problemet är ett ökande antal spöken. De gamla, hederliga spökena finns fortfarande kvar på sina mörka gods och på sina kyrkogårdar - men nu kommer det fler och fler, och nuförtiden kan man ganska lätt dö av att möta ett spöke. Man kan bli "spökberörd", och dör då på några minuter, blå i huden och uppsvälld likt någon som drunknat.

Därför finns det ett ständigt ökande antal företag som sysslar med spökbekämpning. Lockwood & Co är ett sådant företag, ganska nystartat och litet. Alla spökbekämpningsföretag har barn anställda som sina agenter, eftersom de vuxna har förlorat förmågan att kunna se eller höra spöken. De vuxna är dock med som en slags övervakare och insatsledare i spökutrotarexpeditionerna. Utom hos Lockwood & Co som drivs av Lockwood som i princip fortfarande är ett barn (eller kanske 18-19 år sådär). Lockwood anställer tonåringen Lucy, som har spökjägartalangen att kunna höra spöken. Tillsammans med George, den tredje anställde på Lockwood & Co drar de ut på allehanda spökutrotningsuppdrag.

Det går väl sådär med uppdragen. Lockwood har till exempel en tendens att reta upp spökena alldeles för mycket, Lucy följer inte alltid regelboken och George verkar mest intresserad av att äta kakor. Misstag görs, och det första uppdraget vi får läsa om i boken går alldeles åt skogen. Hela huset brinner ner till grunden och Lockwood & Co blir stämda på en förmögenhet. Det är därför de måste ta sig an uppdraget Combe Carey Hall - ett gammalt gods där det spökar så mycket att inte ens de stora välrenommerade spökjägarföretagen har lyckats ta kål på spökena där.

Munhuggandet mellan Lucy, Lockwood och George är roligt att läsa om. Jo. Och spänningen stiger när man inser att allt det som händer i boken nog har ett samband. Och visst, det är lite läskigt när Lockwood & Co står i en liten järnkättingscirkel som utgör det enda skyddet i ett rum där det fullkomligt forsar spökblod ner från väggarna.

Men det är inte Bartimaeus II.

Titel: Den skrikande trappan
Serie: Lockwood & Co
Orginaltitel: The Screaming Staircase
Författare: Jonathan Stroud
Översättning: Carina Jansson
Utg år: 2014
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 10-15 år