Shelfie - åtminstone valda delar

Den senaste tiden har det publicerats en hel del shelfies i läsa-om-böcker-världen. Jag var inte så sugen eftersom 1. hyllan är så pinsamt belamrad med grejer som inte hör dit, typ tidskrifter vi inte vet var vi ska göra av, mästerverk gjorda i trä- eller syslöjd av barnen, havererade broderiförsök (mormor försöker introducera barnbarn....det gick väl sådär, kan jag rapportera), hörlurar och sladdar till förbannelse samt en massa små minisnapsflaskor vi inte heller vet riktigt var vi ska göra av, och 2. det är så stora delar av hyllan som upptas av oäkte makens böcker som inte alls representerar mitt eget bokläsande.

Men nu idag blev jag stående och glodde på ett par av hyllorna. "De där skulle jag ju kunna fota", tänkte jag, för det är faktiskt mestadels mina böcker. Jag blev duktigt shelfie-peppad och röjde lite spritflaskor och dammiga broderidukar åt sidan (analog photoshopping kallas det).

Här är sålunda två Carolina-shelfies. De speglar väldigt tydligt min spretiga boksmak. En stor del är klassiker - jag hade en tid i mitt liv då jag hade ett omättligt behov av att läsa och äga klassiker. Och så finns det en hel del fantasyserier - dem jag gillat så mycket att de har fått stanna kvar i min hylla. Och så Selma, förstås. Selma har nästan en egen hylla hos mig.

Böckerna som ligger framför de andra är ska-snart-läsa-böckerna.

(Det visade sig att oäkte makens böcker faktiskt mest breder ut sig under C. (Ja, vi har böckerna i bokstavsordning. Är man bibliotekarie så är man.) C som i Clancy, Child, Connelly, Cussel...)