En kille i trean kommer och lånar Varelserna - Elias bok. Det är ju en ganska otäck bok, det där (läs här vad jag skrev om den), men han säger:
"Det är faktiskt andra gången jag lånar den här. Jag lånade den för länge sen men då tyckte jag den var så läskig att jag inte läste färdigt den."
"Tycker du inte att den är läskig nu då?" undrar jag.
"Nä. Nu är jag större och inte alls lika rädd som jag var när jag var liten."
Väl medveten om att Varelserna - Elias bok kom ut i september 2013 funderar jag kort över dessa eoner av tid som tydligen har passerat. Mitt tråkiga vuxenperspektiv får mig att säga:
"Jag tycker fortfarande att du är rätt liten?"
"Nä, det är jag faktiskt inte. Jamen, Carolina, du vet ju att jag snart börjar fyran!"
Borde jag hindra barn från att låna alltför läskiga böcker? Nej! Jag lånar ut. Jag tänker att barnen själva måste få avgöra om de tycker det är för läskigt eller inte. Precis som killen nu. Han kom tillbaka och lånade boken igen när han kände att han klarade av innehållet. Jag vet mycket om barnen på skolan och deras läsvanor - men jag känner dem inte så väl att jag vet om de klarar av otäcka böcker eller inte. Jag måste lita på att de själva och de vuxna i deras närhet avgör detta.
Håller helt med den förståndiga bibliotekarien, visst är det barnen och/eller "deras vuxna" som ska fatta beslutet om läsa eller inte läsa.
SvaraRaderaRolig liten kille det där, han som tycker att han var liten i höstas men inte nu. Det är bl a slika kommentarer som får mig att sakna skola och elever väldigt mycket ibland. (M)
Det är nog det som är allra roligast med mitt jobb, tror jag: barnens kommentarer och åsikter. Så raka! Så direkta!
Radera:-)
SvaraRaderaJag håller med dig! Denna borde kunna skapa läsglädje om något, för mer spännande blir det knappt. Skön kille också!
SvaraRaderaMycket skön kille - en av dem som förgyller min biblioteksvardag allra mest.
RaderaTycker det är helt rätt. Jag jobbar inte som skolbibliotekarie men delar av min tid är jag på ett integrerat folk- och skolbibliotek och jag känner liksom inte att jag har rätt att bestämma över barnen och deras läsning. Jag tror som du, att de är bra på att känna av själva om de klarar av eller inte. Istället försöker jag verkligen att få dem att förstå att de kan fråga om de *vill* ha hjälp med böcker. Det är så himla kul att jobba på skolbibliotek :)
SvaraRaderaJa, det är kul!
RaderaAllra roligast är faktiskt de gångerna de kommer fram av sig själva och vill ha boktips, jag ger dem två tre böcker och de faktiskt väljer någon av dem. Då känner jag att "wow, de litar på mig!"
Det är bland det bästa med biblioteksyrket! Eller när en haft bokprat för en klass och alla böcker en pratat om blir utlånade :)
RaderaJa! Då är man glad hela dagen!
RaderaDet kan vara en otrolig ego-boost, det där. (Och vissa dagar tvärtom...)
(Oooh nu kom jag på ett bra blogginlägg :) )
:)
Radera