Rödhake - upp till bevis för Harry Hole

Jag läser Harry Hole-deckarna i den ordning de skrevs, och har alltså mer eller mindre tragglat mig igenom Fladdermusmannen och Kackerlackorna. De har varit OK deckare men absolut inte mer. Men, hade jag hört och läst mig till, Hole blir så mycket bättre sen. Rödhake är alltså en av de där ”sen”-böckerna, och nu var det liksom upp till bevis.

Och, oj! vilken skillnad! Den här kunde jag inte lägga ifrån mig! Borta är resereportagen där det skulle redogöras för alla Bangkoks och Sydneys specialiteter och kulturella egenheter, och borta var långa redogörelser för lokal politik och smarta ekonomiska transaktioner. Hole stannar kvar i Oslo, och det tycker jag är så mycket bätttre. Och här är en riktigt bra story, som bottnar i händelser under andra världskriget, och den är inte bra bara eftersom det är en spännande deckare. Nej, här finns mer att fundera på. Jo Nesbø skriver i ett tillägg i slutet på boken om hur Rödhake kom till: ”Det var historien som min pappa skulle ha skrivit. Om nordmän på bägge sidor under andra världskriget, om den mytiska, norska självbilden av ett folk och en nation i aktivt motstånd mot Hitler. Om varför människor väljer som de gör och om segerherrens rätt att skriva historia.”

Boken börjar med att Harry Hole råkar skjuta en secret-service-person under säkerhetsuppbådet kring amerikanska presidentens besök i Oslo. Det är inte hans fel, men det skulle kunna bli skandal så för att tysta det hela får Hole en icke-tjänst som kommissarie på säkerhetspolisen. Där ska han mest sitta och läsa igenom rapporter och inte ha något att säga till om. Fast han råkar läsa en rapport om ett ovanligt gevär som illegalt troligen befinner sig i Norge. Ett gevär som råkar vara perfekt till attentat av olika slag. Och det är när han gräver efter information om det här geväret han stöter på kopplingar till de norrmän som slogs för Tyskland mot Ryssland på östfronten.

Parallellt med detta får man läsa om just dessa norrmän och om det vedervärdiga livet i skyttegravarna utanför Leningrad. Lössen, kylan, den ständiga döden överallt, längtan hem. Det är något som händer här i skyttegravarna. Någon dör och jag reder inte ut vad det är som är fel. Det är inte meningen att jag ska förstå det, heller. Händelsen är central för allt det som händer i Holes Oslo, och det är just allt det där som får mig att glödande läsa igenom hela boken för att förstå hur allting hänger ihop.

Nu sällar jag mig till Nesbøs hyllningskörer, och är väldigt lycklig över att jag har så många Harry Hole-deckare olästa framför mig.

Titel: Rödhake
Serie: Harry Hole, bok 3
Författare: Jo Nesbø
Orginaltitel: Rødstrupe
Översättning: Per Olaisen
Utg år: 2002
Köp den till exempel här eller här

Det här inlägget publicerade jag ursprungligen på LitteraturMagazinet.