Jag är lite förkyld. Och hos mig går alltid viruseländena rena motorvägen rätt ner i halsen där de sätter sig på plats och får halsen att göra ont och mig att hosta. Det brukar vara ett par veckor, det där, men första veckan är förstås värst. Framåt kvällarna brukar jag ha tappat rösten.
Och givetvis inträffar detta under en period på jobbet när jag har tokmycket klasser och grupper inbokade som jag ska prata inför. Det var ett elände att boka in dem (få tag på lärarna, hitta tider där klasserna inte hade slöjd, idrott, rast... och dessutom där jag inte redan hade andra grupper inbokade). Så att boka om är definitivt inget jag försöker med i första taget.
Hur kul är det då att vara bibliotekarie och knappt kunna öppna munnen utan att en hostattack sätter igång? Den här veckan har jag tre bokprat à 40 minuters oavbrutet Carolina-babblande samt hela fem 60-minuterspass där jag ska undervisa i bibliotekskunskap (varav jag babblar minst hälften av tiden).
Man tager en vattenflaska. Håller den helst i handen men om det inte går så på halv-böj-avstånd. Tar en klunk då och då. Man har helst en halstablett på gång i munnen hela tiden. De hjälper givetvis inte att läka bort hela halsontet - men de stoppar åtminstone de värsta hostattackerna.
Och så överlever man. A bibliotekarie's gotta do what a bibliotekarie's gotta do.
(hej alla ni andra som pratar hela dagarna på jobbet...lärare? politiker? bilförsäljare?? HUR GÖR NI???)
Jag hade en sån där härlig dag nyligen. Röst som höll i 1 minut i taget och ändå lyckades jag på nåt vis genomföra ett halvtimmes långt bokprat. Men med många klunkar vatten under tiden.
SvaraRaderaSamma metod alltså: prat prat svid host klunk klunk svälj tystnad försiktigt prat igen
Radera