Boksamlare? Jag??

I den här veckans jerka har Annika hämtat inspirationen från BOTNS podcast: Do readers have to be collectors?

Och mitt enkla svar är: Nej. Läsare behöver inte vara samlare. Varför skulle de behöva vara det? En läsare vill väl åt själva läsningen, eller hur?

Eller sån är jag i alla fall. Jag läser en bok. Jag lägger den åt sidan (och lämnar i 99 fall av 100 tillbaka den till biblioteket). Jag känner inte något överdrivet behov av att sedan äga den boken och alla böckerna den författaren har skrivit och alla möjliga olika utgåvor av böckerna och när jag ändå håller på alla böckerna från förlaget som givit ut de böckerna...

Som jag skrev i ett inlägg i bloggen igår (när jag publicerade två "shelfies") så hade jag dock en tid i mitt liv (ungefär samtidigt som jag läste litteraturvetenskap) när jag kände att jag ville äga så många klassiker som möjligt. Men jag blev aldrig någon samlare för det. (tänk vilket stort hus man hade behövt om man skulle samla på alla klassiker som finns...)

Jag är överhuvudtaget ingen samlare. Ingen prylägare alls egentligen. Jag vill helst bara ha de saker jag faktiskt behöver.
Tyvärr delar inte resten av min familj denna praktiska livsuppfattning (för då hade vi nog kunnat bosätta oss i husbilen och leva mycket billigt). Det samlas på diverse ting i vårt hus. Smurfsamlingen är väl den mest framträdande. Den är mycket fin, visst, men den tar ganska stor plats. Sen har vi samlingen med orienteringskartor som växer för varje år, strikt sorterad i gigantiska pärmar. Gosedjur ska det också samlas på, för att inte tala om affischer med One Direction. Alltså - det är bara en himla tur att jag inte mitt i allting också prompt behöver samla på mig all världens böcker också.

Som en bonus försiggår det också en spännande utlottning av bokaskar hos Annika den här veckan. Jag skulle gärna vilja vinna den här. (som jag tänkte att resten av familjen kan förvara sin fjärrkontrollssamling i)