tisdag 11 mars 2014

Varelserna - Elias bok



Det duger inte att vara på något halvtaskigt deprimerat decemberhumör när man ska läsa Varelserna. För humöret blir liksom inte bättre av att läsa den. Hopplösheten suger tag i mig från första sidan och spottar ut mig totalt modlös efter någon timmes läsning. Längre tar det inte att läsa Varelserna för den är bara på drygt 60 sidor. Alltså, den är bra. Och läskig. Och spännande – action från första sidan till sista. Men jag blir så dyster, så dyster av att läsa den för det är verkligen nattsvart och slutet är hemskt.

Men.

Detta är Varelserna – Elias bok. Det kommer alltså fler (Varelserna 2 - Emmas bok kommer i mars 2014). Jag tänker läsa dem, men hoppas verkligen att det där finns någon slags ljuspunkt i tillvaron för dem som lever i den här zombie-skräck-dyster-dystopin. Allt kan väl inte bara vara elände??

Elias och hans syster Emma har bara varandra. Varje dag måste de leta mat och leta upp något nytt ställe som kan vara tryggt att övernatta på. På natten kommer varelserna, zombierna, och det enda de vill är att äta kött. Väldigt gärna Elias och Emmas kött. Man kan fortfarande se på zombierna att de varit vanliga människor: tonårstjejer i kort kjol, mekaniker i blåställ. Men nu hasar de bara fram och stönar efter kött på allmänt vedertaget zombievis.



Man får mycket kort veta att det inte var så länge sen som det blev så här, att det var ett virus som smittade människorna. Men det är inte mycket återblickande, eller beskrivande, eller reflekterande. Det är action, sida upp och sida ner. Och mycket snygga bilder. Jag kan tänka mig många barn som gillar skräckböcker och som säkert kan tycka om det här, och jag kan också tänka mig att bokens tunnhet och många bilder kan tilltala många som inte ”pallar en tjock bok”.

Men för mig, som vuxen läsare (och garanterat inte i den egentliga målgruppen som är ungefär från tio och uppåt), blir det för lite, och för tunt. Och ja, alldeles för deprimerande.



Titel: Varelserna - Elias bok
Författare: Magnus Nordin
Illustratör: Lars Gabel
Utg år: 2013
Förlag: Berghs
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 10-15 år

Det här inlägget publicerade jag ursprungligen på LitteraturMagazinet

2 kommentarer:

  1. Första som hcg och andra som hcu för att författaren inte ville begränsa sig, så vetif om det blir ljusare :-/ Ska ändå bli intressant att se hur den kan bli mer skrämmande..!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hcu?? Man undrar hur läskigt det kan bli, egentligen?

      Radera