lördag 22 mars 2014

Bokprat: standardvarianterna

Jag jobbar som skolbibliotekarie på en F-9-skola. Det allra viktigaste i mitt arbete är för mig det läsfrämjande, och det gör jag främst genom att ha regelbundna bokprat med alla elever. (lugnande information: ja, jag har också informationssökningsundervisning, och allt annat skolbibliotekariskt som man kan tänka sig). Skolan är tvåparallellig, och jag har bokprat med alla klasser ca 4-5 gånger per termin (något färre med 8or och 9or). Detta innebär att jag har ungefär 100 bokprat om året, och har hunnit uppleva ett antal olika sorters bokprat sedan jag började jobba som skolbibliotekarie.

Jag älskar att ha bokprat! Att få stå sisådär 30-40 minuter och oavbruten stå och prata om böcker, och visa upp bilder ur böcker och läsa korta stycken högt ur böcker, inför en klass med barn som lyssnar - det är något alldeles fantastiskt. Jag som förr i tiden hade total skräck inför att tala inför människor har helt förändrats i detta. Jag pratar om något jag älskar och känner till: böcker och läsning, och jag njuter av att få göra det inför en grupp människor som lyssnar på det jag säger.

Och sen! Sen när jag har pratat färdigt, och frågar vilka som vill låna någon av böckerna, och det viftas med händer och ropas jag! jag! jag vill låna DEN! Det är en enorm boost för självförtroendet (de har lyssnat på MIG och inspirerats) och lycka (de vill LÄSA). Då känns det enormt skönt och kul att jobba som skolbibliotekarie och man får energi till ytterligare hundra bokprat eller så.

Men visst. Alla bokprat är inte hellyckade. Det finns olika sorter. Här kommer nu en lista över Standardvarianterna av bokprat:


  1. Det lyckade bokpratet
    Det jag beskrev ovan. Alla barnen lyssnar andäktigt. Alla viftar med uppsträckta händer och vill låna, låna, låna! Alla böcker jag tagit med mig lånas ut, och det blir kö på många av dem som flera vill låna. Lycka!
  2. Det inte fullt så lyckade bokpratet
    Ungarna lyssnar, men vrider på sig mot slutet av pratandet (hur många böcker har du kvar nu?) Det lånas spridda böcker men huvuddelen av barnen rusar i stället ut i biblioteket för att låna andra böcker än dem jag pratade om.
  3. Det förbjudna bokpratet
    Jag pratar om ett antal böcker i olika svårighetsgrader (vi har åldersintegrerade klasser). Läraren, som för en gångs skull är med klassen till bokpratet (hon brukar annars föredra att göra andra saker när klassen är i biblioteket), förklarar för barnen att "det här var fina böcker, men de är allihop för svåra för er. Ni får inte låna någon av dem." 
    (sann, upplevd situation. Ingen ego-boost, kan jag berätta. Arbetslusten sjönk till ungefär 0 i flera dagar framåt)
  4. Bokpratet för de ointresserade
    Bokpraten för högstadieklasserna brukar gå till så här: Man pratar inför en till synes helt ointresserad klass som låtsas sova på bänklocken, som fipplar med mobiler, som fnissar med kompisen, som stönar och suckar och bara ser ut som ett enda stort "amen palla...". Ingen lånar någon endaste bok. Just då i alla fall. Men sen...sen kommer de in till biblioteket på rasten, eller efter skolan (vi är folkbibliotek också) och lånar böckerna jag pratat om fast i smyg. 
  5. Det inställa bokpratet
    - Oj...var det idag?
    - Oj...nämen det går inte nu, vi har så mycket vi måste hinna med i matten (som ju är viktigare).
    - Oj...alla sexor ska på teaterbesök i dag - är det ingen som har berättat det för dig?
  6. Det gigantiska bokpratet
    Närmast "event"bokpratet, när hela idrottshallen eller matsalen är fylld med elever och jag, eller jag tillsammans med andra skolbibliotekarier i kommunen, håller bokprat för alla på en gång. Typ till Sommarboken, eller till Bokjuryn. Det är vid den här sortens bokprat man får applåder efteråt (!!). Eller kommer med i tidningen (ja, det har jag faktiskt), inklusive bild på Carolina viftande med bok i näven.
  7. Det privata bokpratet
    - Carolina...jag har ingenting att läsa. Kan du inte tipsa mig om någon bra bok? (klart jag kan!! lägger ner det jag gör för tillfället och följer med på privat bokpratsturné bland bokhyllorna)
  8. Det avbrutna bokpratet
    Hög med bra böcker ligger på plats. Inlånade extraex av böckerna på plats. Klassen på plats framför mig. Pratet igång, allt känns bra, barnen lyssnar...
    Då går det eländiga brandlarmet. Alla rusar ut. Bokpratet känns helt plötsligt som en övergiven festlokal av något slag. Det är bara att sucka, lägga ner och bege sig ut med alla andra på skolgården tills larmet avblåsts (ja, för 99 av 100 är det falsklarm eller övning).
Vilken himla tur att Bokprat variant 1 eller 1 lite blandat med variant 2 är det absolut vanligaste.

7 kommentarer:

  1. Vilken fruktansvärt korkad lärare (nr3 obviously)! Hur tänker hon då?
    Sen finns ju Det styrda bokpratet. När klassen ska ha ett tema och läraren i stort sett dikterar vilka böcker en ska prata om. Händer som tur var sällan mig. Och kanske aldrig dig?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, temainriktade bokprat har jag, typ prata om böcker med medeltidsmiljö. Men inte ofta, och inte så styrda.
      Däremot har jag haft någon lärare (händelsevis hon från typ 3-bokpratet) som gärna velat berätta för mig vilken slags böcker jag ska prata om, gärna också vilka titlar. Fast jag har inte låtit mig bli styrd.

      Radera
    2. Apropå korkade lärare; en gång skulle jag askultera (lyssna och lära) hos en lärare i svenska på högstadiet. Klassen, en sjua vill jag minnas, var väl lite småstökig men döm om min förvåning när jag hör läraren ilsket utbrista: "Om ni inte sköter er nu, så får ni ha tyst läsning resten av lektionen!"
      Det glömmer jag aldrig, lite väl magstarkt att ha läsning som straff och det från en lärare i svenska dessutom. (M)

      Radera
    3. Skamligt! helt enkelt.

      Radera
  2. Å herregud, När du pratar om böcker vet jag redan vilken jag ska välja. För att min mamma (du) är skolbibliotekarie som visar för mig vilka som är dystopier och inte och det brukar du inte ha med på praten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, vilka ord du svänger dig med Lisa! Hur många sjätteklassare vet vad dystopier är?
      Jag blev själv osäker och fick "slå upp" ordet och Mats visste inte heller riktigt. (M)

      Radera
    2. Lisa - med dig kör jag bokprat typ 7 - det privata bokpratet :)

      Radera