Relic Master 4: The Margrave

Att läsa serien "Relic Master", eller "Legenden om kråkan" som den heter på svenska, har varit både högt och lågt. Första boken, Den brinnande staden, blev jag glatt förtjust i och skrev ett längre inlägg om den här fascinerande genren sci-fi/fantasy (här kan du läsa det). Sedan fortsatte jag med bok två och tre, Det heliga ordet och Den bindande kronan och var inte alls lika nöjd längre. Berättandet uteblev och böckerna bestod mest av lite olika scener staplade på varandra, tyckte jag. Men argast var jag på det faktum att serien var slut utan att jag hade fått något svar på hur allt hängde ihop. I färd med att skriva världens elakaste sågning upptäckte jag att jag ju hade missat detta: serien var inte slut efter de tre första böckerna. Det fanns en fjärde och avslutande bok, The Margrave, men den hade av någon totalt outgrundlig anledning aldrig översatts till svenska. Så jag fick lugna mitt sågande och skriva ett milt gnällande inlägg i stället (här kan du läsa det) och sedan ge mig på jakt efter bok fyra.

Nu har jag läst den.

Ska jag såga? Nej. Fjärde boken hämtade sig betydligt och var faktiskt lika spännande som första boken i serien. Ska jag hylla? Alltså - nej. Spännande, ja, men när jag läst sista sidan hade jag fortfarande inte fått några bra svar på varför allting hängde ihop som det gjorde i den här världen. (MILD SPOILERVARNING HÄR!) Att de som nu var Skaparna, gudarna, mytologiernas Flain, Krest, Tamar etc från början var vanliga människor från jorden som via rymdskepp landat i den här världen och koloniserat den hade jag förstått förstås. Det framgår ganska klart redan i första boken. Men det jag ville veta var hur deras teknologi och livsverk med århundradena kunde bli till riktig magi, till själavandringar, till en hel religion. Och hur deras alldagliga pryttlar typ miniräknare, fjärrkontroller, kikare och sånt nu kunde innehålla "skaparkraft" som Galen och Raffi liksom kunde tanka ut till att använda och göra andra saker med. Men jag får aldrig förklarat för mig sambandet magi/teknologi, och jag känner mig helt lurad på konfekten. Det är lite som i Liftarens guide till galaxen när svaret på frågan varför allting finns och hur allt kom till och vad som finns bortom (eller hur den nu är formulerad) är 42. Jaha? liksom.

Men detta gillar jag i boken: The Margrave själv. (eller "markgreven" som känns alldeles konstigt att kalla honom även om det är den korrekta översättningen). Jag fascineras ständigt att läsa om ondska och om vad som driver människor till att bli onda (eller om det är något man föds med ungefär som fräknar eller sexuell läggning). (Ja, riddar Kato i Mio min Mio, jag tittar på dig. Du är så genuint ond att du bara sitter vid ditt skrivbord och ”tänker ut ont”. Hur kul är det? Egentligen??) Nåväl – med The Margrave får jag en förmodad ond gestalt att fundera över. Han började först skymta i handlingen i andra boken i serien, som någon namnlös fasa som dvaldes i de djupaste hålorna i Maar, och den som troligen var skäl till allt som gick fel och var dumt på hela planeten.

Nu får vi träffa denne The Margrave. Är han då genuint ond och tänker så Kato-onda tankar att planeten får problem med miljöförstöring? Nä. Han är ensam och ledsen och känner sig orättvist behandlad. Vilket han faktiskt är. Han har gjort rätt vidriga saker genom århundradena (starta hela Vakten, till exempel, bara för att mer eller mindre "ge igen") - men man kan förstå honom när han väl börjar berätta alla sanningar om De Hyllade Skaparna. De var klantiga, de där "gudarna". De gjorde en hel massa saker de inte borde ha gjort - men framförallt gjorde de The Margrave som blev en hemsk skapelse. Men det kan ju faktiskt inte han hjälpa. Typ.
Nu när Raffi & Co efter mycket om och men når ner till honom i Maars hålor så borde han med all rätt kasta i fängelsehålor, tortera, vara ondskefull och skratta elakt. I stället kommer han dragandes med mat, sårvård och varma, nya kläder. Och så de där otäcka sanningarna, som får Galen, Raffi and friends världsbild att rasa men som lämnar mig i ganska så total besvikelse.

Var det allt?

Eller finns det en femte bok som ännu inte blivit översatt från brittisk engelska till amerikanska eller nåt?

Titel: The Margrave
Serie: Relic Master, book 4
Författare: Catherine Fisher
Köp den här eller här