onsdag 9 april 2014

Mistborn - eller Vad som hände efter att allt gick åt fanders

Tänk dig en riktigt traditionell set-up för ett rejält episkt fantasy-mastodontverk: Ung person med okänd bakgrund och ett liv som vem som helst, som upptäcks ha magiska förmågor och/eller vara den urgamla profetior har omtalat som den som ska rädda världen från ett fruktansvärt öde. Tänk dig sedan att det hela utvecklas ungefär som det ska och den här personen så småningom står där inför det ultimata hotet och Världsräddarögonblicket Är Inne.

Men det går fel! Det går helt åt pipsvängen, och den Utvalde/Utvalda misslyckas kapitalt. Kanske till och med uppslukas av De Onda Krafterna och själv blir den nye onde världshärskaren?

Det vore som om Frodo faktiskt lyckades behålla ringen och utropade sig själv som dess härskare men snart togs av dess ondska och blev Sauron II. Eller som om Rand förvisso besegrade Den Svarte men blev så smittad av hans ondska att han liksom tog över ond-härskar-jobbet och världen svartnade i skräck. Eller som om Harry Potter i slutändan blev bästa kompis med Voldemort.

Eller om profetiorna helt enkelt talade om någon annan. Ett misstag gjordes, och den som nu skulle rädda världen hade inte skuggan av en chans att klara det, för det var fel person.

Det är ungefär detta som är förutsättningarna för Mistborn.

Det har gått tusen år sedan den i profetiorna omtalade utvalde mötte något som omtalades som "the Deep" någonstans vid något kallt berg - och som misslyckades. Ödeläggelsen spred sig över världen. De kalla och otäcka dimmorna tog över. Växter dog. Hela folkslag förslavades eller utrotades. Världen är nu Efter Katastrofen. Människorna som lever nu vet inte om något annat än en värld som är helt grå av sot och aska. De vet inte om att växterna var gröna en gång - nu är de bruna, gula och grå och helt förkrympta, om de ens existerar. Ingen har någonsin sett en blomma på riktigt. Ingen har någonsin sett en blå himmel - bara en himmel i olika nyanser av ogenomträngligt grått. Ibland kan de skymta en blodröd sol bakom alla askmoln.

Och den utvalde, den som skulle ha räddat världen? Han har blivit en odödlig ond härskare som förenat världen i ett imperium - The Final Empire - som han styr med skräck och terror.

Detta är den bästa fantasy jag har läst på mycket länge. Jag älskar den här bakgrundshistorien. Jag ryser när jag alltmer förstår hur tröstlöst grått och ofruktbart allt är, hur vidrigt samhället är inrättat där ett helt folk, skaa, ägs som slavar av imperiet och av den regerande överklassen inte ses som något mer än djur. De arbetar under omänskliga förhållanden, svälter, gråter när deras flickor tas till adelsherrar för att utnyttjas sexuellt och sedan avrättas (för raserna får inte blandas), lever och dör i ett enda elände.

Mitt i allt detta träffas Vin och Kelsier. Hon är sexton, medlem i en tjuvliga, slagen, hunsad och rädd för allt och alla. Han är känd som överlevaren från imperiets gruvor för straffarbete, karismatisk tjuvledare och unik eftersom han är både skaa och mistborn (och påminner en hel del om Locke Lamora!). Vins och Kelsiers förhållande är lärjunge-mästare, eftersom det visar sig att även Vin är en mistborn, alltså någon som kan använda sig av allomancy. Allomancy är magisystemet i den här världen, och jag har sällan läst om något så smart och orginellt magisystem. Det går ungefär ut på att med hjälp av metaller få sin kropp att kunna göra omöjliga saker (omänskligt snabb, stark och annat) men också att kunna påverka andra människors medvetanden.

Det är en fantastisk värld. Och det är en fantastisk story. Det är hemligheter inuti andra hemligheter och en oväntad utveckling. Det är otäcka inkvisitorer som har långa spikar intryckta i ögonhålorna men som ser ändå. Det är baler och intriger, en liten gnutta kärlek (åh, jag älskar, älskar att läsa om när Vin och Elend pratar med varandra!), det är vedervärdiga avrättningar och det är flyt, driv, intelligens och en alldeles fantastisk bok.

Jag har två kvar i trilogin! Jubel!!!
Och jag har massor kvar att läsa av Brandon Sanderson - om han håller den här nivån i allt han skriver så är det fantastisk läsning jag har framför mig.

Titel: Mistborn - The Final Empire
Serie: Mistborn bok 1
Författare: Brandon Sanderson
Köp den till exempel här eller här

6 kommentarer:

  1. Jag antecknar att detta tydligen är en bok jag borde läsa..

    SvaraRadera
  2. Detta verkar vara en bok helt i min smak. Jag har börjat förstå att det är förenat med livsfara att läsa så många bokbloggar som jag gör, min läslista imploderar snart av farligt högt tryck och hur jag ska hitta tid till alla böcker jag vill läsa vet jag inte. Jag skriver ner alla tips och tänker Semesterläsning! Den listan rymmer säkert 10 böcker nu och min semester i år är.... 2 veckor... =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, läs den! Två veckor räcker långt....eller inte. Jag är precis som du med det här! Jag började läsa bokbloggar på allvar för ungefär två år sen och hade snart en vill-läsa-lista som räckte ungefär till månen. Dessutom jobbar jag på bibliotek, så inför varje ledighet kånkar jag hem löjliga mängder böcker jag tror att jag ska kunna hinna läsa. Det hinner jag inte...Men oj! vad världen är full av böcker som borde läsas.
      Nu när någon kommer in på biblioteket och tycker att "jag har inget att läsa" så undrar jag först lite vad de menar, sedan inleder jag dem lömskt i läsa-bokbloggar-träsket. Sedan har man aldrig mer problem med vad man ska läsa :)

      Radera
    2. Då åker denna upp bland toppen, jag var ju i behov av en riktigt bra fantasy så det blir denna och Robin Hobb som blir sommarens fantasy! Ja den där vill-läsa listan, den är ett evighetsprojekt! När man äntligen betat av några få så har det helt omärkligt dykt upp dubbelt så många nya! Det där med bibblan känner jag igen! Jag var på praktik på bibblan, inom kort var det till mig de skicka alla som inte hittade något bra att läsa, då ordnade jag så att de fick mängder att läsa istället! =)

      Radera
    3. Robin Hobb är också en av mina favoriter :)

      Radera