Den här boken valde jag uteslutande för miljöns skull: engelsk internatskola. Jag har en enorm lockelse att läsa böcker som utspelar sig på engelska internatskolor (men inte på amerikanska, förklara det den som kan). I någon period i mitt liv (mycket oklart när, kan ha varit tonåren och kan ha handlat om mammas gamla flickböcker från 50-talet) läste jag så många sådana jag kom åt. Jag hade säkert vantrivts något enormt att själv gå på en internatskola - men att läsa om dem? Yes! (ja, hej Harry P förstås, och hej barnen i Fem-böckerna...)
Flickan med glasfågeln utspelar sig i nutid, men skolan flickorna går på har extremt strikta regler. Många av dem går ut på att skärma av skolan och dess elever från yttervärlden, och allt som har kontakt med den är strängt förbjudet. Inga mobiler, ingen tv, inga datorer eller såna däringa surfplattor (ryyyysss... tycker kvinnan i expeditionen). Inte ens radio. Eller elektroniska väckarklockor. Så, ja, det blir i princip som att läsa en internatskolebok från 50-talet.
Fast ändå inte. Grejen är att föräldralösa Edie har fått komma till Knights Haddon eftersom hon har ett hemligt uppdrag. Det är hennes uppdragsgivare, en rik och prinsaktig ryss, som betalar hennes skolavgifter. I gengäld ska hon utan att det märks ta reda på hur ryskprinsens dotter, prinsessan Anastasia, har det i skolan egentligen. Det kan vara så att hon är mobbad, men inte vågar säga det till sin pappa eftersom hon är fast besluten att klara sig själv som en vanlig tjej utan livvakter, pappa, pengar och bomullsinlindning. Och i Edies uppdrag ingår att hon med jämna mellanrum ska kunna rapportera ut från skolan hur det går. I en mobiltelefon, som hon ska hålla gömd. Fast, suck, i den mobiltelefon som hon får beslagtagen redan ungefär dag 2. Så bra gick det.
Inget annat heller verkar gå som det ska med det där spionerandet. Det är något märkligt med Anastasia, och det är något märkligt som pågår på skolan. Saker försvinner, lärare och personal bär sig konstigt åt, och den här internatskoleboken drar ganska snabbt iväg till att bli någon slags deckare för barn.
Och det är tyvärr där den tappar mig lite. Det är så många människor som verkar dölja mystiska och ondsinta planer, och Edie är ganska tafflig i sitt spionerande (som mest verkar gå ut på att grunna över om "inte miss X eller eleven XX kan vara inblandad, de bär sig konstigt åt?", och bli nesligen påkommen när hon försöker leta rätt på bevismaterial). Hur mycket engelsk internatskola det än är så tar deckargrejen över för mycket i andra halvan på boken för att jag ska bli helt nöjd.
Det är tydligen första boken i en kommande serie, detta. Får se hur nästa bok artar sig.
Titel: Flickan med glasfågeln
Författare: Esme Kerr
Originaltitel: The Glass Bird Girl
Översättning: Ylva Kempe
Utg år: 2015
Förlag: Opal
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 9-12 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar