Och blev tyvärr ganska gruvligt besviken.
Fortfarande älskar jag det här upplägget som är grund för alltihop: för lääääänge sedan regerade drakarna världen. De var intelligenta, hade ett slags gemensamt minne och kommunicerade med varandra telepatiskt (jepp, drakarketypen från Anne McCaffrey kommer igen, men jag gillar den så fine with me). Människor fanns, men var helt chanslösa mot drakarna. Inga band drake-människa whatsoever, människor var helt enkelt hyfsat lättfångad drakföda. Små kryp som skrek, sprang och gömde sig men som ofta blev uppätna i slutändan innan drakarna fortsatte med viktigare göromål typ att slåss med varandra och sådant som drakar nu plägar göra.
(en Carolinsk utvikning: vad brukar drakar hitta på, om de får leva sina egna drakiska liv? Jag menar - de är ju alltid intelligenta? Har de långa, filosofiska samtal med varandra? Uppfinner saker? Har stand-up-komedier (de brukar ju vara specialister på one-liners?)?? Kan ingen skriva en bok om bara drakar någongång så att jag får veta dessa viktiga ting??)
Sorry för utvikningen, åter till ordningen: Det som hände var att alkemisterna hos människorna kom på en trolldryck (jamen potion, hur trist är inte översättningen från det?) som när den dracks av drakarna fick dessa att glömma sin historia, sin intelligens och sin förmåga att kommunicera. De blev viljelösa och lydiga riddjur till människorna. (hur det hände vet jag ännu inte, och det verkar rent praktiskt svårt att genomföra - från att ha varit bara jagat meat för drakarna lyckas i en synkroniserad och avancerad logistisk manöver förgifta all världens drakar på en gång så att alla exakt samtidigt förlorade minne, kommunikation och viljan att göra motstånd... det måste ju ha skett samtidigt eftersom ännu-icke-nerdrogade-drakar annars lätt kunnat befria sina drogade släktingar tänker jag?)
Så det som händer en bit in i den här boken är att en drake av olika anledningar kommer lös och lever fritt i bergen några veckor utan att tvingas dricka av alkemisternas förgiftade vatten den annars ska ha sin dagliga dos av. Och tadaaa - draken återfår sitt minne och blir mäkta förgrymmad över alla sina förlorade liv (de reinkarnerar och minns alla sina tidigare liv) och drakarnas förslavade tillvaro. Nu ska den ha hämnd, döda, förgöra, ha ihjäl och också väcka alla sina systrar, bröder, kusiner och jobbiga farbröder ur deras förgiftade alkemistsömn.
Nå. Vad kan gå fel med denna story? Jo - att den tyvärr drunknar i en massa annat som trycks in. Det vi mest får läsa om är oändliga intriger på människornas kungliga slott. Sisådär trehundra namn (till att börja med finns det ungefär trettiosex olika kungar och åttiotre drottningar att hålla reda på, för att inte tala om alla prinsar och prinsessor)(detta helt förutom "vanliga" människor) bråkar med trehundra andra namn om att ha dels makt över olika länder, dels übermakt över alla länderna tillsammans. Och så ligger de med varandra lite till höger och vänster och är sura på varandra i generationer framåt ifall de har legat en gång för mycket med någon så att någon annan har blivit sur. Plus att det är coolt att äga många drakar.
Så komplicerade intriger, och folk som dör på var och varannan sida (inga skrupler mot att ha ihjäl huvudkaraktärer, o nej, G.R.R.M ligger helt i lä där), berättarperspektiv som skiftar precis genom hela boken (eftersom de ju går åt i olika slags dödar hela tiden) och gör att man aldrig någonsin kommer någon nära, vare sig drake eller människa. Hemliga planer och pakter och sidbyten och förräderier så att den stackars läsaren (ja, jag) mot slutet inte har en blekaste aaaaning om vem som egentligen är arg på vem och varför, bara att det dör folk hela tiden. Draken har också ihjäl. Inget Eragon och Saphira här inte. Nope. "Hungrig! Kött!" liksom, och så försvann den karaktären in i ett omättligt matsmältningssystem.
Så. Synd på bra idé.
Det här är andra fantasyserien på kort tid som jag hade höga förväntningar på men som jag efter läsning av första boken bara arkiverar rätt ner i det runda arkivet. Nu vill jag ha något bra!!
Titel: The Adamantine Palace
Serie: The Memory of Flames #1
Författare: Stephen Deas
Utg år 2010
Förlag: Gollancz
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar