Konsten att skapa en tjej

Jag har bokcirklat om den här boken, och jag märker nu att det för med sig att jag har svårt att skriva om den. Det känns som att jag har pratat färdigt om den. Dessutom är det ju så med bokcirklande att det ofta förändrar ens åsikter om en bok, och det ju bland annat det som är så intressant med boksamtal! Men det jag bråkar med nu är om jag borde skriva inlägg om böckerna när min åsikt om dem är helt min egen, eller efter att jag har bokcirklat om dem och reviderat det jag tyckte från början.... kanske bägge? Hur gör ni andra med bokcirkelböcker och blogginlägg??

I vilket fall som helst så är det nu så att jag inte är så där värst såld på den här boken. Första halvan gick trögt att läsa, och jag var nära att lägga ner den - men sedan hände något och andra halvan rasslade liksom iväg. Det var väl då det riktiga sex, drugs and rock'n'roll livet började för Johanna kanske.

För det är det hon bestämmer sig för att göra, Johanna Morrigan. Hon vill inte vara en bortgjord fjortonåring i Wolverhampton som livet går förbi likt det gjorde hennes föräldrar. Nej, hon sätter sig ner och gör upp en plan. Hon gör om sig själv. Skapar sig en ny klädstil och studerar in vilken musik hon borde lyssna på för att bli den hon vill vara. Och så blir hon den personen. Kallar sig för Dolly Wilde, skriver ner en hoper musikrecensioner och skickar in till de musiktidningar som gäller, och blir kallad till en av dem för intervju. Den intervjun framställer Moran som rena pinsamhets- och felkatastrofen - ändå få Dolly/Johanna börja skriva för dem, endast sexton år. (det känns lite som att här har hänt massor som jag inte fick reda på utöver den enda hon-gör-nog-bort-sig-nu-scenen) Och hon skriver och går på konserter och drömmer om sin första kyss. Sedan blir det något slags bladang, hon får sin första kyss, sätter igång att röka, att dricka (lika bra att dra en hel flaska sprit första gången, eller hur?), att knarka och att ha sex med allt och alla (så länge de bor inom promenadavstånd från lämplig tågstation i London).

Jag hänger inte riktigt med på den där bladangen - det går för fort. Och jag undrar varför hon måste göra allt detta mot sig själv - är det verkligen så viktigt med rock'n'roll-livet och glamouren? Svaret är uppenbarligen ett rungande ja, från tusentals fler personer än bara Dolly/Johanna, och jag är troligen en ängslig mes som borde gå och gömma mig under den sten jag bott i hela mitt liv, rädd för att tappa kontrollen som jag är. Men jag blir så trött att läsa om henne. Det enorma drickandet. Törsten efter uppmärksamhet. Viljan att ha sex för att göra andra till lags - jo, hon gillar sex men hon verkar hela tiden ha det på andras villkor och aldrig på sina egna. Hon är sexton år i en hård vuxenvärld, och jag undrar allt mer varför ingen vuxen i den världen reagerar på hur hon mår och vad hon gör i stället för att ge henne en lina knark eller delar ännu en flaska vodka med henne?

Samtidigt gillar jag Morans rappa språk (utom när hon byter tempus lite när det faller sig) och rakhet. Och alla ord, och all självklarhet. Och mitt hjärta blöder för Johannas föräldrar - trots att pappan bär sig åt som ett svin med jämna mellanrum. Jag kan se hur hopplöst deras liv verkar, och kan se drivkraften för Johanna att bli Dolly Wilde. Just när Moran skriver om Johannas familj så älskar jag det hon skriver. Men den hetsiga djupdykningen i rock'n'roll-livet dränker det där alltför mycket, och det är väl därför den här boken inte är något wow för mig.


Titel: Konsten att skapa en tjej
Författare: Caitlin Moran
Originaltitel: How to Build a Girl
Översättning: Molle Kanmert Sjölander
Utg år: 2014
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Köp den till exempel här eller här