Svärdsång

Det har gått sju år sedan händelserna i förra boken om Uhtred, och nu har vi år 885. Uhtred bor i Wessex med sin fru Gisela, de har två barn och ett tredje är på väg och Uhtred oroar sig konstant för hur det ska gå för Gisela att föda en tredje gång. Och han är fortfarande kvar i kung Alfreds tjänst, hur mycket han än ogillar det och hur mycket han än hellre skulle vilja dra norrut och äntligen få erövra sitt eget Bebbanburg, godset som genom förräderi togs ifrån honom när han var barn. Men nädå, han har svurit en ed att tjäna Alfred, och en ed är en ed. 

Det där är extra jobbigt nu när det verkar som att ödet vill att Uhtred själv ska bli kung, och att han ska bli det genom att bryta sin ed och åter ställa sig på danskarnas sida. Jo, för jarl Hasting (som Uhtred träffat förr och inte litar på ett dugg) har tagit med Uhtred in i Mercia för att få träffa ett övernaturligt fenomen: en död man som vissa nätter tar sig upp ur sin grav om man genomför en offerrit och kallar upp honom. Och när han kommer upp ur graven så siar han om framtiden. Det hela är mörkt och läskigt och ganska vidrigt - men den döde mannen talar till Uhtred och säger att det är hans öde att bli kung av Mercia. 

Kung! Det hade allt varit något, det! Utåt verkar Uhtred lagom skeptisk och avvaktande, och planerar vidare för hur saxarna ska kunna erövra det av danskar ockuperade Lundene (London). Det är två bröder, Sigfrid och Erik, som ska besegras. Men om Uhtred ska bli kung så är det just dessa danska bröder, tillsammans med jarl Hasting, som han ska hjälpa till seger. Det är, som alltid för Uhtred, klurigt med de här dubbla lojaliteterna: hans hjärta finns hos danskarna och deras religion, men han är svuren till saxarna, Wessex och kung Alfred.

Jag läste igenom Svärdsång i ett svep och gillade den lika mycket som de tidigare böckerna. Här har en spännande karaktär vuxit, Aethelflaed, kung Alfreds dotter, hon som så småningom kommer bli drottning av Mercia. Men dit är det långt - just här blir hon bortgift med Aethelred (det är mååånga som heter något med Aehthel... i namnet och jag blir stundtals helt förvirrad). Och Aethelred är ingen bra man - han misshandlar Aethelflaed (och pappa kungen och kyrkan och alla bara: jo, ja, det är ju trist, men en kvinna måste lyda sin man och vara nöjd med sin lott här i livet) och är vidrig på alla sätt. Det orättvisa är nu att när Uhtred får i uppgift att besegra det ockuperade London så får han instruktioner som är ungefär "du planerar, får ihop män, genomför och gör allt det farliga, sen kommer Aethelred få äran av det och bli ealderman av Mercia". Vilket är precis så som det också blir. Inte konstigt att Uhtred själv skulle vilja bli kung då, även om det skulle medföra att han förrådde Alfred?

Titel: Svärdsång
Serie: Uhtred #4
Författare: Bernard Cornwell
Originaltitel: Sword Song
Översättning: Leif Jacobsen
Utg år: 2011
Förlag: Bazar