fredag 20 maj 2016

Eld (ja, den...)

Jag läste Cirkeln när den kom, men var inte alls lika exalterad över den som resten av min omvärld var. Men hallå, Carolina, urban fantasy, Sverige, häxor, ungdomsbok, skräck... varför gillade inte du? Nja, jag vet inte. Ibland funkar inte det där med urban fantasy för mig som helst vistas helt och hållet i helt andra världar där allt är möjligt. När magin kommer till ett kök i Sverige så lever det farligt nära löjlighetsgränsen för mig. Att färdas till en dansbana i pyjamas i natten för att delta i en witchcoventräff, eller att blanda spott i en kastrull tillsammans med ektoplasma köpt nere i köpcentrumet... funkar inte för mig. Dessutom tyckte jag de sex häxorna var alldeles för mycket stereotyper för att jag skulle ta dem till mig.

Så, jag läste Cirkeln och lade den åt sidan med ett jaha? och hade inga vidare planer på vare sig Eld eller Nyckeln. Men sedan gick åren, och detta Engelsfors blev på något sätt en del av svensk ungdomslitteratur. Man behövde liksom ha läst hela trilogin eftersom så många andra hade gjort det och gjorde referenser till den. Jag kom ju inte ens ihåg vad de sju utvalda hette... Så nu när jag bläddrade runt bland titlarna på Storytel så fastnade jag för Eld. Kanske ändå? När jag nu ändå satt i bilen på väg till och från jobbet och behövde ha något lagom engagerande att lyssna på?

Så ja. Nu har jag lyssnat på Eld. Nu vet jag vilka "Positiva Engelsfors" är och hur det gick för dem. Nu vet jag lite mer om vilka märkliga krafter Minoo verkar ha (jag kan tänka mig ett ganska stort verksamhetsområde för dem). Vilka av häxorna som fortfarande hänger med. Hur lukrativ den där new age- och magibranschen verkar vara att sälja merchandise i. Vem som är kär i vem. Hur man överlever ett fall ner i älven en novembernatt. Vilka demonerna är och vad de vill med sina liv. Eller med alla andras liv också, för den delen. ("Ordnung muss sein" kan vi väl sammanfatta det som)

Gillade jag? Jag är väl lite som jag var efter Cirkeln - helt OK bok men jag fattar fortfarande inte hypen. Tycker fortfarande huvudpersonerna är lite förutsägbara, och tycker fortfarande att det känns fånigt med seanser hemma på köksgolvet. Tycker uppläsaren läser rätt styltigt och att dialogerna innehåller på tok för många "sa Ida", "sa Vanessa" vilket blir extra tydligt vid ljudbokslyssning.
Men jag kommer nog att lyssna mig igenom Nyckeln också. För att veta hur det går och få ett avslut på den där trilogin nån gång.

Titel: Eld
Serie: Engelsfors-trilogin #2
Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Ljudbok - uppläsning: Julia Dufvenius
Utg år: 2012
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här eller här

4 kommentarer:

  1. Jag tyckte att denna serien var riktigt bra, men filmen däremot var så otroligt dåligt gjord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte sett filmen - och fick nu ännu mindre lust att göra det, faktiskt. Boken räcker så bra :)

      Radera
  2. För mig som inte gillar fantasy funkar det bättre. Jag gillar att det är vanliga ungdomar i Bergslagen som är häxor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske är så att det funkar bättre för icke-fantasyläsare? Eller så är det bara jag som har konstiga grejer för mig...

      Radera