Bara jag vågar

Bara jag vågar av Siri Spont

Det här är andra boken om Tilda som bor i en liten by på landet och har en massa djur - den första boken hette Utan djur så dör jag. Den blev jag glatt överraskad av när jag läste förra året, och sög den här direkt när vi packade upp nya böcker häromdagen. Och den är faktiskt ännu bättre!

Det handlar fortfarande om vardagsproblem för en tjej i mellanstadieåldern; kompisar, killar och en jobbig storasyster. Där den förra boken utöver detta mest handlade om Tildas alla djur och om alla kaninerna hon och Thea hade så handlar den här boken mer om saker man kan vara rädd för. Fröken i skolan riktigt myser när hon har kommit på att barnen i klassen ska skriva ner en lista på alla de saker de är rädda för, och sedan lägga dem i ett gemensamt kuvert så ska alla diskutera vad man kan vara rädd för. Tilda vill inte skriva det hon egentligen är rädd för, eftersom det skulle vara pinsamt om andra fick reda på det, så hon skriver saker som liksom är OK att vara rädd för: krig, miljöförstöring, cancer. Tydligen har alla i klassen resonerat på samma sätt, eftersom det övervägande är det här som står på listorna i kuvertet, och fröken bara jublar.

Men vi som läsare har redan fått reda på vad Tilda är rädd för på riktigt, via en av alla dessa underbara illustrerade listor som finns i början på varje kapitel: 1. Spyor (att någon ska spy på henne eller ännu värre att hon själv ska spy i skolan) 2. Skräckfilmer (som ju är OK när man tittar på dem men som blir så hemska sen när man ska sova) 3. Övernaturliga saker (som anden i glaset, och alla historier som berättas om hur barn fått se djävulen när de lekt anden i glaset) 4. Marcus (i Tildas klass) 5. Att mamma och pappa ska skilja sig 6. Blodiglar.
Och jag jublar när jag läser den här listan - det är nästan exakt samma saker som jag var fullständigt livrädd för när jag var liten. Illustrationerna (Jonna Björnstjerna) är fantastiskt roliga med underbara kommentarer i pratbubblor. Jag skulle vilja ha en hel bok bara med dessa Jonna-illustrerade listor.

(Det här är inte jätteviktigt, men jag älskar den här detaljen: Vad Tilda faktiskt inte är rädd för är vampyrer. Speciellt inte Edward Cullen. Honom skulle hon gärna vilja bli ihop med (eller så kan hon tänka sig Ulrik Munther). Vampyrer har alltså nuförtiden förvandlats från något jättläskigt (jag var oerhört rädd för vampyrer när jag var liten efter någon skräckfilm om Dracula jag såg) till något som kan bita dig så du förvandlas till att bli oerhört snygg och få superkrafter och en pojkvän (vampyren) som är överjordiskt snygg.)

Och sen går alltså boken vidare på temat "saker att vara rädd för" och så alla dagliga kompisproblem förstås. Bästisen Thea är kär i Filip i 6an och vill därför hänga med de tuffa ("mogna") tjejerna i klassen eftersom de brukar vara med Filip och hans kompis. Och när Thea är med dem så blir hon så annorlunda, och faktiskt taskig mot Tilda. Och jag känner igen mig igen. Och jag känner igen mig när det ska göras "anden i glaset" fast det är så läskigt, för man skulle ju kunna få reda på om man får någon kille någon gång. Visserligen är jag vuxen, men jag tror att barnen känner igen sig ännu mer ändå och att det är därför den här boken är så bra (helt förutom de där fantastiska listorna).

Jag hoppas, hoppas att:
1. Siri Spont (psed. för Titti Persson som tidigare skrivit ett antal vuxenromaner) skriver fler böcker om Tilda.
2. Och att hon när hon känner sig trött på det skriver många, många fler barn- och ungdomsböcker. Jag kommer att läsa dem alla.

För vem? 9-13 år ungefär.