Detta är en riktigt bra barnbok. Det är en flicka, Mickan som snart
är 8, som berättar och det är skrivet så att det känns precis som en
8-åring skulle berätta. Men – viktigt – det är ändå skrivet på ett enkelt språk
och ett sätt som barnen förstår. Hon beskriver sin vardag med stora och små
händelser och funderingar och här kan vilken unge som helst känna igen sig. Det
är så på pricken tycker jag. Det är också korta kapitel – inga längre
utvikningar om något. Vissa saker återkommer, t ex stölden av klassens fiskar,
andra tas bara kort upp i ett kapitel. Men det blir aldrig rörigt, det blir
bara ögonblicksbilder ur Mickans alldeles vanliga liv.
Helt underbart är
kapitlet ”Friluffsdag”, jo det heter Friluffs för då lufsar man liksom omkring
i det fria... Alla ska ha kompass med sig. Mickans familj har ingen, men de går
och lånar av en granne som har en. Och Mickan kommer vilse – men eftersom hon
använder kompassens ”pil” så kommer hon rätt till sist. Det är bara det att det
inte är någon kompass, det är en gammal liftkortshållare, en sån där med snöre
som går att dra ut. Koll den grannen hade?!
Ett annat roligt kapitel jag brukar läsa högt för barnen vid bokprat (jo, en del kapitel är så korta att det funkar) är "Platt skata" där Mickan och hennes kompis hittar en platt, väldigt död skata på vägen. Den är inte blodig eller gojsig, utan bara torrt platt. Och tjejerna får för sig att de ska pilla loss skat-mumien från gatan. De pillar och pillar, både med fingrar och fötter, och när skatan nästan är loss så kommer en arg tant (med ful hatt, har för mig det är en tulpan på den) och skriker åt dem att man inte får stå och sparka på en stackars fågel. Ja, men den är ju död, invänder flickorna. Det kan väl inte den hjälpa! gormar tanten som dessutom tar fågeln på sin pakethållare på cykeln och drar iväg. Obetalbart!
Fina bilder är det också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar