Jakten på WondLa

Jakten på WondLa av Tony DiTerlizzi

Den här är alldeles för tjock för att vara Hcg (nästan 500 s). Man kunde tänka sig att det var många bilder som i En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret, för att lätta upp, men det är väldigt mycket text. Och det är egentligen rätt stillastående handling fast de rör sig hela tiden. Det är samma fiende som dyker upp, målet de går mot är oklart och ganska mycket handlar det om att beskriva alla de konstiga arter av djur, varelser och växter som finns på planeten (som visar sig vara jorden). Tyvärr tror jag att barnen inte orkar igenom hela boken (och det ska dessutom komma en fortsättning...). Det behövs nog att de åtminstone går i femman (och är duktiga läsare) – och då uppstår problemet att de barn som är äldre än så kanske tycker att boken är lite barnslig.

 Eva Nio bor under jorden, i en slags anläggning där allt sköts av teknik och maskiner. Hon är den enda människan. En robot som heter Modr sköter om henne och är som hennes mamma, men Eva har aldrig någonsin sett någon annan människa.

När boken börjar så ligger Eva och håller på att dö. Hon har blivit biten av en orm och giftet sprider sig i kroppen. Hon lyckas inte få igång sin handdator som skulle kunna starta medicinsk hjälp och hon domnar bort. Men sen kommer förvirrande nog en röst från taket som frågar Eva vad som hände och att hon nu kan ställa sig upp. Man blir lite paff, eftersom man ännu inte vet förutsättningarna för Evas liv. Det får man veta nu, och också att ormbettet var en simulerad situation – ett överlevnadsprov som alltså gick åt fanders.

 När Eva är tillräckligt gammal (hon är 12 nu) och klarar alla överlevnadsträningar, så är det meningen att hon ska få komma upp till jordytan och försöka utforska den och se om hon kan hitta andra människor. Men Modr tycker hela tiden att hon inte är redo, och Eva bara längtar ut.

Och ut kommer hon. Den underjordiska stationen blir nämligen hux flux anfallen av en okänd fiende som tar sig in och förstör precis allt med ett ohyggligt vapen. Eva lyckas fly ut genom ett ventilationsrör med bara sin handdator med sig. Och får förstås problem, för ingenting uppe på ytan ser ut som hon lärt sig. Ingenting av handdatorns information stämmer.

 Fram till nu är den här boken väldigt bra. Jag fascineras av idén av ett ensamt barn som räddats undan någon okänd katastrof och vuxit upp omgiven av maskiner. (har för länge sen läst en annan liknande bok som jag tänkt på mycket. Tror att den hette Om  och att det ensamma barnet där hette typ ”Någon”) Men sen när Eva kommer upp på jordytan blir det mest pannkaka. Den okände fienden visar sig vara en elak varelse som hela boken envist och äntligen ska ta kål på Eva Nio. Det blir tjatigt när han på olika vis borde vara oskadliggjord och flydd från men ändå snart kommer efter Eva.

 Större delen av boken går nu ut på att Eva ska försöka hitta någon annan människa. Och på vägen möter hon diverse märkliga varelser och ser underliga platser. Och har konstant den där elakingen efter sig som vill göra köttfärs av henne. Jag tröttnade efter halva boken, faktiskt, fast jag läste den till slutet. Men undrar som sagt vilket barn i målgruppen boken faktiskt var ämnad åt (10-12) som gör det.