Jag tycker den här var rätt usel, faktiskt. Det känns som att någon har kläckt en rolig idé (Jag vet! vi låter Döden få en medhjälpare, en ung modern kille i svart hoodie som inte gillar sitt jobb. Och så döper vi Döden till...ehh...Göran! fniss fniss fniss Ja det gör vi! Och så låter vi unge medhjäparen träffa en tjej som han blir kär i, men det går ju inte för är man dödens medhjälpare så måste man ju vara typ död själv?) men som sen inte har kunnat tillföra någon berättelse till den roliga idén. Vi har huvudpersonerna. Vi har idén. Vi sätter dem i en miljö som ungdomar känner igen: skolan. Och så kan spelet börja.
Sen, när alla personerna är utplacerade på scenen och grundförutsättningarna givna, så blir det liksom inget mer. Det blir berättelser från en högstadieskola. Med snygge sportkillen, med mobbarna, med bimbo-tjejen, med tuffa bruden som går sin egen väg, med duktisen och alla stereotyper man kan tänka sig.
Varför måste Mattias gå i en skola??
OK, från början: Mattias är död, tror han. De senaste åren har han gått i lära hos Döden. Som heter Göran, alltså. Han har inte gillat jobbet, förstår vi, men har hittills inte behövt göra något själv utan sett på när Göran gjort jobbet. Men nu vill Göran på semester, så Mattias får sitt första uppdrag. Zahra. Men inte kan han göra det, inte. Han känner sig direkt pinsam när han säger till henne att "jag har kommit för dig". Och inte fattar hon vad han menar heller. Hon ställer sig upp och skrattar åt honom och cyklar därifrån. Göran lackar ur och skäller på honom, men ger honom en chans till: en gammal kvinna på ett vårdhem. Inte heller henne lyckas Mattias ta med sig. Han gillar inte jobbet, liksom.
Så här långt gillar jag alltså boken.
Sen, när Mattias misslyckats med Zahra-jobbet, så drar han sig tillbaka till en hörna i ett parkeringsgarage, där han bor. Bor? Och han har inga pengar, vilket är jobbigt, för han är hungrig. Hungrig? Han träffar på en kille som är Överjordiskt Snäll och har en korvkiosk, och får mat av honom. Varje kväll. (vad levde han på innan? På tio år eller vad det är som han gått i lära hos Göran borde han väl lärt sig lite skaffa-mat-tekniker?) Och sen, sen börjar Mattias skolan. Samma klass som Zahra. Och det är här boken tappar mig. För vad är det som ska hända här? Varför skola?
Jo, vi ska få träffa lite stereotyper, och så ska Mattias fundera lite på varför det är så att vissa ska dö och andra inte. Att det är orättvist.
Göran håller sig undan ett långt tag, typ halva boken, och Mattias går till skolan varje dag, får hamburgare av korvkioskgubben varje kväll och jag som läser undrar vad som hände med storyn. Det är skildringar av lektioner, av handbollsmatcher (För visst spelar Döden handboll. Mattias står i handbollsmålet. Flera gånger. Begriper inte titeln heller, alltså)(Förutom att det är fräckt med långa titlar på tonårsböcker nu, och den här meningen var cool)(Tja, det fick mig att läsa boken i alla fall så det funkar ju) skolliv och intriger, autentiskt tonårsprat och läxor. Och det är kvartssamtal. (när slutade man säga det?) Och nu helt plötsligt blir det liv över att Mattias inte har några föräldrar att ta med till skolan (eller han säger att de inte har internet så de kan inte kontaktas). Hur Kunde Han Då Överhuvudtaget Börja Den Där Eländiga Skolan?? Om han bara dök upp en dag och satte sig i skolbänken och ingen reagerade, så behöver man väl inte ta upp i detalj hur Kvartssamtalet ska gå till (han drar med sig Aina, den gamla tanten han inte dödade) (och varför kvartssamtalet är med begriper jag inte heller - det tillför inte handlingen ett endaste dugg)
Nå. Skolskildringen fortsätter boken igenom. Med några ilskna telefonsamtal från Göran. Som Mattias tycker är jobbiga men inte vet vad han ska göra åt. Och så de sista 20 sidorna så blir det lite action (i skolan förstås) och så tar boken slut.
Och så ska man fråga sig om vem det är som är ond, egentligen. Är det döden? Är det OK att ha ihjäl någon även om han varit elak? Och inte fick man reda på vem korvgubben var, egentligen. Mer än att han var Överjordiskt God. Troligen med betoning på Överjordiskt.
För vem? 12-16 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar