Priestley har skrivit två liknande spökhistoriesamlingar som heter Onkel Montagues spökhistorier (läs här vad jag skrev om den) och Spökhistorier från den mörka tunneln (läs här vad jag skrev om den). Detta är i mitt tycke den bästa boken av de tre, med en rejäl aha-upplevelse på slutet.
Ethan och Cathy sitter ensamma i föräldrarnas värdshus när boken börjar. Värdshuset ligger längst ut på en klippa som hänger över havet och det råder en fasansfull storm. Inga gäster bor på värdshuset just nu. Det har det faktiskt inte gjort på ett tag. Ethan och Cathys mamma dog för någon tid sedan och sedan dess har deras pappa varit helt förtvivlad, så förtvivlad att att han är i det närmaste galen och skrämmer bort gästerna från värdshuset.
De är ensamma eftersom de blivit häftigt sjuka och pappa har gått för att söka efter hjälp. Han har sagt åt dem att inte gå någonstans, eller inte släppa in någon. Men eftersom det här är en spökhistoria så är det klart att de släpper in någon. Nämligen en sjöman som mitt i natten bultar på dörren och vill komma in. Han är blöt och kall - det är ju ett fruktansvärt oväder ute. Barnen förbarmar sig och låter sjömannen komma in, få ett glas rom och sätta sig framför brasan där barnen sitter och läser en bok med spökhistorier.
När sjömannen ser boken så undrar han om barnen gillar att höra kusliga berättelser och om de i så fall vill höra honom berätta några. Han kan många, nämligen. Och det är de kusliga berättelserna vi får läsa i boken. Alla har anknytning till havet, sjömän eller olika hamnar och ingen enda berättelse slutar bra. Det är ond, bråd död hela vägen igenom. Så småningom knyts berättelserna ihop och vi får läsa om det Svarta skeppet.
Jag tycker mycket om det här. Det är bra spökhistorier, väldigt annorlunda, och i spännande miljöer. Och så är ramberättelsen om sjömannen och barnen så finurlig. Jag satt och trodde att jag förstod hur det skulle hänga ihop - men inte hade jag det inte. Och inte tänker jag avslöja något här heller, för den här boken är värd att läsas.
För vem? 10-16 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar