Iris Karlssons värsta sommar

Iris Karlssons värsta sommar av Elin Lindell

Iris Karlsson är 9 och bor med pappa men nu är det sommarlov och Iris måste åka till farmor och vara där ett par veckor för pappa måste jobba. Och Iris vill inte det, hon tror det kommer att bli de tråkigaste och långsammaste veckorna någonsin. Det är nämligen så att i vintras, på julafton, så dog Iris älskade och underbara farfar. Iris har förstås varit ledsen för det, hela våren, men inte som farmor. Hon bara gråter hela tiden, gråter och löser korsord. Ibland tittar hon ut genom fönstret och suckar och säger att ”det blir nog regn”. Iris vill inte sitta och höra farmor gråta och sucka flera veckor.

Men det blir inte som Iris har tänkt sig. Alls. För när hon hoppar av tåget vid den lilla tågstationen så står inte farmor där och möter henne. Tror hon. Det är någon som står och gasar med en motorcykel, men farmor syns inte till. Iris hinner bli väldigt orolig och ledsen innan hon fattar att det är farmor som står och gasar med motorcykeln!

Farmor har bestämt sig för att livet är för kort för att gråtas bort. Hon har köpt motorcykel och börjat dejta någon som heter Conny på nätet. Nu ska hon och Iris köra med motorcykeln (som har sidovagn) till Conny som bor någonstans i Dalarna..

Iris undrar om farmor vet var hon ska? Har hon en karta? Nej, kartor är ”för kärringar” säger farmor och tror att hjärtat leder henne rätt. Och iväg far de. Iris hade hellre haft en karta än farmors hjärta men hon får bara följa med.
Livet är tydligen också för kort för att ta med matsäck (korvkiosk duger väl bra?) eller boka boende. När det blir mörkt så stannar farmor vid en busshållplats mitt i skogen och tycker att ”här kan vi väl sova”. Och så lägger hon sig helt sonika ner på marken.

Iris tycker väl i och för sig att det är bra att farmor tycker livet är för kort för att gråtas bort. Men hon kunde väl frågat Iris om hon också vill bli galen och strunta i alla regler och åka på motorcykeläventyr. Nu har Iris bara att följa med och vara den som står för förnuftet.

Det här är en väldigt rolig bok, med fina illustrationer (tror det är författaren själv som illustrerat). Passar perfekt till högläsningsbok.

Min enda invändning är att farmorn framställs som så naiv. Varför är det så att äldre människor i barnböcker antingen måste vara vänliga tanter eller farbröder som bjuder på saft och bullar eller vara helt vansinniga och flippa ut och då inte ha koll på världen alls? Även om man är i 70-årsåldern som Iris farmor väl är så vet man nog att en MC-klubb som har lokal i skogen och där medlemmarna har tuffa skinnvästar inte liksom är en klubb för alla som äger en motorcykel. Iris farmor stormar ju in där och tycker hon har träffat trevliga meningsfränder. Ända tills de trevliga meningsfränderna låser in Iris och farmor i ett skjul efter att använt sig av dem till att genomföra ett bankrån.

Struntar man i den invändningen så är det roligt att läsa. Trots alla knasiga krumbukter Iris och hennes farmor gör så knyts alla trådar ihop i slutet. Och man ler för sig själv.

För vem? Barn ca 9-12 år.