Märta-böckerna

Märta börjar rida m fl av Erika Eklund-Wilson

Helt underbara böcker om hästar! Jag har aldrig läst något liknande i hästväg. Det är så på pricken hur det verkligen är att gå i ridskola och det är verkligen inget förskönande. Det är kallt, dragigt och mycket väsen och spring i dörrar. Det är stora, stora hästar. Elaka är de också. Märta som börjar rida är jätterädd för hästarna, hela tiden. Benen skakar på henne, och man ser på bilderna att benen skakar på alla barnen som kommer till ridskolan. Och hästeländena är uttråkade och springer runt i manegen och biter varandra för att hitta på något, varpå det förstås blir ridskolekaos med fnattiga hästar och ungar som trillar av. Och så mitt i alltihopa en arg ridlärare som bara står och skriker att ”du måste visa vem som bestämmer!”
Jag känner igen mig så väl.

När jag började rida var jag ungefär 9 år och red på en ridskola som bara hade små russ. Ändå var jag fullständigt livrädd för de där eländiga små busiga hästarna. Mitt första ridläger blev jag avslängd säkert 2-3 gånger per dag av Mulle, som inte brydde sig ett dugg om vad jag hade för mig på hästryggen. Ridläraren Ann-Marie, en stor och arg kvinna, bara stod och gapade om att man skulle visa vem som bestämde över hästen. Så lagom lätt när man är 1,40 m hög och hästen väger ett ton eller så… Och så bläddrar man i Märtaböckerna och där är hon ju, Ann-Marie! Och hon skriker fortfarande samma sak, alltså.

 Och så när Märta kommer hem så har hon en låtsashäst byggd av en gammal träbock med en filt över. Den vågar hon vara bestämd mot! Den bilden, när Märta står och skriker till sin fula trähäst, den är nästan bäst! Jag skrattade när jag läste första gången, skrattade så tårarna rann…

 Ändå, ändå, så älskar Märta hästar över allt annat. Fast de är så läskiga. Hon ritar bilder på hästar, drömmer om att rida en silverhäst (den kommer med i en av de senaste böckerna), hon skriver I love Julia (älsklingshästen, som för övrigt är den lataste hästen i stallet). Och det är väl precis så där det är för många. De är bara bäst, de där hästarna. (när de är snälla, eller när de är söta på en bild)

För vem? Märtaböckerna är börja-läsa-böcker för barn i 1an och 2an som smått kommit igång med läsningen. Det är ungefär 5-15 rader text per sida.

 Författaren har baserat de här böckerna på sina egna upplevelser i nio-årsåldern när hon började rida. Det finns bilder på hennes egen låtsasträhäst på hennes hemsida Märtasidan.