Fablehaven - Den förbjudna skogen

Fablehaven - Den förbjudna skogen av Brandon Mull

Karin bad om högläsningstips för sina barn som är lite äldre (11 och 13). Det här är en av de böcker jag lovade skriva om till henne - det kommer fler.

Den förbjudna skogen är den första boken i serien Fablehaven där det hittills kommit tre böcker. De andra två är Aftonstjärnans hämnd och I skuggornas makt.

Jag gillar den här. Storyn är väl egentligen rätt lam och så är det ju en fantasybok som utspelar sig i vår egen värld, något jag inte brukar tycka om (men jag är inte konsekvent på något vis), så varför gillar jag den, då? Jo, det är den underbara beskrivningen av alla de väsen, magiska djur och märkliga varelser som finns på Fablehaven. Det dyker ständigt upp nya aktörer och det borde bli lite hoppigt och stressat, men det är lite som att åka på upptäcktsfärd själv i en spännande park full med fantasy-arter - man vill bara se nästa och nästa och nästa. Satyrer (de har affärssinne och pratar konstant) och älvor, häxor och demoner, imper, en golem (bra arbetskarl...). Till och med en gigantisk magisk ko. Fast det är orättvist att kalla storyn lam, ändå. När "rundturen" i Fablehaven är över och vi har kommit underfund med vilka som finns där och hur farligt det kan vara - då sätter komplikationerna igång på allvar. Demoner som fjättrats i underjorden sedan tusen år eller så men som släpps lösa är alltid intressanta att läsa om.

Men det börjar med att syskonen Kendra och Seth ska bo hos sin farmor och farfar ett par veckor. De har aldrig varit hemma hos dem förut, och om farfar hade fått bestämma så hade de inte fått komma nu heller. Men de måste, för av olika anledningar finns det ingen annan de kan bo hos just nu. Farfar försöker slingra sig, eller åtminstone ändra datum, men får ge sig med suckande: ”ja vi hittar väl någonstans vi kan låsa in dem”….fast det där sista var det inte meningen att barnen skulle få höra. Fast inlåsta blir de, i princip. Man anar oråd redan på den långa uppfartsvägen till farmor och farfars hus som är lång. Väldigt lång. Och det finns skyltar uppsatta där det i början står ”Privat” och "Enskild väg"men som snart blir hotfullare: ”Varning för hagelbössa” och ”Inkräktare torteras”…

Och Kendra och Seth får utegångsförbud redan när de kommer, eftersom "fästingarna i skogen är så farliga"... Bah! Fästingar! tycker Seth och struntar i inlåsning och utegångsförbud och ger sig raskt ut i skogen. Han får snart möta en av Fablehavens invånare. Mycket värre än en fästing, visar det sig. I ett skjul klätt med murgröna sitter en gammal kärring, ohyggligt ful och smutsig, på en stubbe, och gnager på ett rep fullt med knutar. Hon har inga tänder och gommen blöder så hon har nog gnagt länge. Äckligt! Och hon tjatar och tjatar på Seth att han ska komma in på te hos henne. Även om han flyr därifrån så har han ändå i sitt samtal med häxan råkat släppa något löst, och farfar blir Mycket Upprörd och förstärker utegångsförbud och inlåsningstider.

Så småningom får barnen veta att farfar har fog för alla sina regler. Fablehaven är nämligen ett reservat för magiska djur och varelser. Farliga djur och varelser ska det visa sig i många fall. Och farfar borde ha fått sin vilja fram i att Seth och Kendra inte skulle få komma dit, för hur snälla och försiktiga de än är (och Seth är inte så duktig på det) så råkar de sätta igång händelser som leder till katastrof.

(Vän av ordning som undrar var farmor är, det är ju bara "farfar" hit och "farfar" dit ovan, får undra länge. Typ halva boken igenom. Farmor är....väck, skulle man kanske kunna säga)

För vem? 11 - 16 år