Det här känns väldigt mycket som Roald Dahl. Ännu mer förstärks den känslan av att det är Quentin Blake som har illustrerat. Precis som Dahl tar Walliams ut svängarna riktigt ordentligt. Det är så synd om huvudpersonen så det inte är klokt. Hennes mamma är så elak och har så hårdsprejat hår så det inte är klokt. Hennes lillasyster är så vedervärdig så det inte är klokt. Stinkis luktar så illa så att det inte är klokt. Och det är väldigt roligt att läsa.
Egentligen är själva storyn inget att ha, utan det är just alla dessa roliga personer och alla dessa överdrifter som gör att det blir kul att läsa. Ibland kräver överdrifterna en väldig massa ord och jag är lite rädd för att barnen tycker det blir för snårigt att ta sig igenom. Ta till exempel inledningen på boken: "Stinkis stank. Han stank lång väg. Och vore det korrekt svenska att säga att han stinkte, så stinkte han också. Han var den stinkigaste stinkis som nånsin gått i ett par skor. En stank är värsta sortens lukt. En stank är värre än när det luktar skit. Och när det luktar skit är det värre än när det luktar pyton. Och när det luktar pyton är det värre än när det luktar illa. Och att det luktar illa kan räcka för att du ska rynka på näsan."
Och så står det ytterligare något stycke om hur illa Stinkis luktar. OK, fattar, han luktade ILLA. Själv älskar jag såna här långrandiga utvikningar för att verkligen vräka på i en beskrivning - men den här boken är ju trots allt skriven för barn. Hoppas de orkar.
Chloe är 12 (snart 13 faktiskt) och har det inte alltför kul i skolan där hon mobbas. Hon har det inte alltför kul hemma heller där hennes mamma bara bryr sig om att vara så förnäm av sig som möjligt, klaga på Chloe och berömma Chloes sockersöta lillasyster. Varje dag på väg till skolan passerar Chloe en luffare som sitter på en bänk. Luffaren luktar...ja, illa. Förstår man ganska raskt eftersom det förutom i inledningen på boken påpekas typ 4 gånger varje sida. Den här luffaren luktar alltså illa. Illa luktar han. Och en dag tilltalar Chloe honom för hon är så nyfiken på vad hans bakgrundsstory kan vara (den får vi höra först i slutet på boken). Han luktar illa, den där luffaren, förresten. Ändå ber Chloe honom efter någon dag att flytta in i hennes trädgårdsskjul eftersom det ser lite trist ut att bo på den där parkbänken. Blommorna i trädgården sloknar av lukten. Att hålla en (illaluktande. Tror jag nämnde det) luffare gömd i ett trädgårdsskjul på tomten är ganska svårt. Och det skulle anses som Extremt Olydigt om Chloes mamma får reda på det. Hur olydigt det anses får vi reda på i diverse diagram i boken. Eftersom Chloes mamma samtidigt som detta händer försöker bli vald till något slags politisk post och bland annat förespråkar att alla hemlösa ska förbjudas så blir det vissa spänningar i det Crumb-ska hemmet. Inte nog med det. Chloe upptäcker sin far gömd i garderoben också, under dagtid när han egentligen borde befinna sig på jobbet. Det visar sig att han har blivit arbetslös men inte vågar säga det till sin förnäma fru än.
Så, ja, det blir fullt av förvecklingar. Och mångordiga överdrifter. Ta till exempel lillasysterns veckoschema. Hon är ju så duktig och begåvad. På första sidan och första dagens schema ser det ambitiöst och jobbigt ut. Tösen börjar vid 6 på morgonen med någon aktivitet, typ fiol, följt av någon språkkurs, sedan skola och sedan 3-4 aktiviteter till. Sedan vänder man blad i boken och så följer resten av schemat. Det ballar liksom ur redan på onsdagen, när aktiviteterna börjar kl 03.00 och man fattar att hon spelar kanske 10 instrument, utövar 20 sporter och talar 10 språk eller så. Varvat med korgflätning och avancerad pannkakslagning. På fredagen går hon upp 01.00 för att flyga till Schweiz och ha backhoppningsträning, tror jag det är, och även flygresan är full av språklektioner och vävning. Man bara fnissar i slutet på schemat. Det där följs upp i storyn sen också, när mamman väcker Chloe lördag morgon kl 06.45 med ett hurtigt "här kan du inte ligga och dra dig. Din syster har redan genomfört ett triathlon."
Och en annan obetalbar lista är mammans valmanifest där bland annat alla under 30 år har utegångsförbud efter 20 på kvällen då de ska ha lagt sig och släckt lampan. Typ.
Som sagt var - ingen story att tala om, men underbart svulstiga och mångordiga överdrifter.
Och en luffare som luktar illa.
För vem? 10-14 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar