torsdag 31 maj 2012

Kusinerna Karlsson: Spöken och spioner

Kusinerna Karlsson: Spöken och spioner av Katarina Mazetti

Jag har läst en hel del av Mazettis vuxen-böcker, och tyckt om dem. Hon har ett sätt att skriva som tilltalar mig - enkelt, rakt på, om vanliga människor, och så med mycket humor. Men...ändå låg den här barnboken hon nu har skrivit i hyllan ganska länge innan jag tog mig an den. Och det är just därför att hon är vuxenförfattare och att detta var hennes första barnbok. Jag har läst så många böcker där vuxenförfattare har gett sig på att skriva för barn men gruvligen misslyckats, och jag har blivit besviken gång på gång av för många ord, för tillkrånglad handling, för svåra ord, humor som vänder sig till den eventuelle vuxne högläsaren (hallå! vem var boken skriven för egentligen??). Så jag bävade.

De första sidorna satt jag och läste liksom med ena ögat stängt och letandes efter fel. Ja, är hon inte lite pratig och omständig? Ja, är det inte lite vuxenhumor här i stället? Men så efter något kapitel så gav jag mig. Det här är ju bra! Det ÄR ju roligt! Och det är ju skrivet till barnen, på ett bra språk, och det är faktiskt en bra barnbok! Tjoho, hon kunde!

Det här är ett mer eller mindre klassiskt sommarlovsäventyr. Sol, bad, ösregn, frukost i det gröna, serietidningar, roddbåt, öppet fönster i natten, sovmorgnar...och så lite lagom mystik och spänning. Det är också en modern Fem-bok. Ungdomarna i Fem-böckerna har alltid lov, de är två pojkar och två flickor och de är väl också kusiner, tror jag, och så är det hunden Timmy som säger voff och dunkar med svansen i golvet på var och varannan sida. Här är hunden utbytt mot en katt som kallas Kattrackan, och som också uttrycker sina åsikter på var och varannan sida (meeiiooooo, mrraaaauuu). Annars är det samma förutsättningar. Könsrollerna är förstås uppdaterade - här är det en av killarna som står för all matlagning, och driftigheten/modigheten alt. ängsligheten/osäkerheten är jämt fördelad mellan pojkar och flickor. Mycket PK.

Storyn är att systrarna Julia, 12, och Humlan, 9 (heter egentligen Daniella) måste bo hos sin knasiga moster Frida över sommarlovet eftersom deras föräldrar ska till Indien på forskningsresa. Frida kan man inte bo hos, vet Julia, för hon gör konst av plåt och snören som ingen ser vad det föreställer, hon lagar aldrig mat utan man får leva på ostbågar och vatten, hon har ingen dator och hon är helt enkelt konstig på alla sätt och vis. Dessutom ska deras två andra kusiner komma dit. George är blyg och det enda Julia vet om honom är att han kan vifta på öronen. Alex bor i Frankrike och är nog bara 7 år så det är inget bevänt med honom precis. Eländiga sommarlov!

Men så blir det ju inte. George har nu slutat vifta med öronen och börjat prata i stället och är väldigt trevlig och lika gammal som Julia. Alex är också 12 år (det var Julias mamma som inte hade koll) och älskar att laga mat och experimentera i köket. Det låter väldigt ungt, men båda hans föräldrar är kockar så han har nog fått ganska mycket övning i köket. Nu får han rocka loss helt själv vid spisen för moster Frida är helt ointresserad av matlagning. Miljön är väldigt somrig: Fridas egen ö, och huset utan TV, dator eller indraget vatten. Ungdomarna stånkar men finner sig fort och trivs dessutom i varandras sällskap så nu blir det Sommarlovsliv enligt alla konstens regler.

Men så skulle det ju vara lite mysterium också. Det knakar i skogen som av vilda djur - men det finns det inga på ön enligt Frida. Det försvinner mat från huset. Mystiska skepnader och rökslingor anas i skogen. Och barnen Spanar efter Ledtrådar och Löser Fallet.

Även om Mazetti då skriver roligt, och bra för barn, så kan jag tycka att slutet på boken (som jag inte avslöjar) är lite för välkammat och duktigt för min smak. Det finns också en liten sidohistoria om hur någon förfalskar moster Fridas konst, och den historien får ett väldigt lättvindigt slut som stör mig. Men ändå är jag så pass överväldigad av att en vuxenförfattare faktiskt kan skriva bra för barn och att det är en fin sommarlovsberättelse och roliga karaktärer så jag gillar boken ändå. Tror den funkar alldeles utmärkt som högläsning. Tänk att läsa den här boken i januari och få lite sommardoft i allt det mörka, och få längta till bättre tider! Eller att läsa den i maj när sommarlovet hägrar och påminnas om allt det härliga man har framför sig!

För vem? 9-14 år, och som högläsning från 7 år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar