Rosa på en onsdag

Rosa på en onsdag av Iben Harboe

Detta blir den första dödskallemärkningen av en bok i min blogg:

En börja-läsa-bok från Nypon förlag. Det finns tre böcker om Rosa och jag har testläst den här eftersom jag alltid är på jakt efter nya börja läsa-böcker till biblioteket.

Och den här vill jag inte ha – det är inte lättläst överhuvudtaget.

Textmängden och språket är i och för sig bra. Det är berättelsen som är rena katastrofen. Det är svårbegripligt vad som händer till och med för  mig som är vuxen. Det är grejer som händer som liksom inte alls följs upp och är helt irrelevanta för storyn.

 Ta till exempel de första tre sidorna. Där är ett handskrivet brev som det tar en stund att fatta att det är från Rosa till Luna att hon ska följa med Rosa hem en onsdag. Sen står det att mamma är sen hem på måndagar så då är det bara Rosa och Max, och att Max ska laga mat till Rosa. Att Max är Rosas bror står det inte. Det förstår man så småningom – om man är vuxen? Möjligen har det stått i någon annan bok att Max är Rosas bror, men det vet ju inte den unga läsare som får den här boken först i sin hand.

 Och så följer då Luna med Rosa hem. På skolgården ropar en Bea (klasskompis? Kompis? Syster? Allmän hang-around? Det står nämligen inte) efter dem ”Vänta på mig!”. ”Ska vi vänta?” säger Luna. ”Nej, skynda dig!” säger Rosa.

Och sen ses inte Bea till mer i den här boken och vi vet inte varför hon inte fick följa med och vad hon eventuellt hade gjort för ont. Varför ta med henne i handlingen överhuvudtaget???

 Väl hemma hittar Luna en ”gul hög” på Rosas kudde i sängen. Det är tydligen Sonja som har bajsat. Men vem Sonja är sägs inte. Man kan ju spekulera…städhjälpen? Rosas låtsaskompis? Läser man vidare så hittar de Sonja som visar sig vara en sköldpadda (kunde man inte bara skrivit det första gången?) Och hon ligger uppochned, benen är stela och hon luktar illa. Aha! tänker jag, det ska bli lite sorg är med ett husdjur som dött! Men, nä, nu så upptäcker Rosa att något som är svart hänger på lampan intill Sonja. "Svart som en bränd vår-rulle en onsdag" (som Max brukar bjuda på). Det är Max som gett Sonja något olämpligt att äta! rasar Rosa. Men ska hon inte blir ledsen, då, undrar man som läsare försiktigt. Nä! Hon stänger ut Max på balkongen. Och helt plötsligt sitter tjejerna vid bordet och äter själva. Med sköldpaddan bredvid som mirakulöst har vaknat upp igen. För mig som vuxen tar det nu ett antal bläddringar fram och tillbaka och läsande och tittande på bilderna för att förstå vad som hänt:

1.      Max är dum.

2.      Max har tappat sin fräcka hip-hopmössa intill Sonja när han

3.      matade henne med chili som hon inte tål men hon

4.      Är inte död utan blev bara dålig i magen.

5.      De stela benen och att hon luktade illa har liksom gått över.

 Lärdom: Bara för att en text är lätt att läsa såtillvida att det är enkla ord och meningar, så är den inte lätt att läsa för ett barn. Barnet måste ha åtminstone en sportslig chans att förstå vad som händer i boken. Den här boken har ingen story. Den har en utdragen och mystisk bildgåta med lite tokroliga bilder.

Välj en annan bok.