Om man i sin lilla koja med egentillverkade pyttesmå möbler och annat pyttigt hittar små varelser täckta med granbarr och med öron som kantareller – vad gör man då?
Dennis och Trollet provar först att leka lite med de små figurerna men de verkar inte nöjda med att bli lekta med. Inte heller gillar de maten Dennis och Trollet försöker ge till dem. De är rätt kinkiga, faktiskt, och envisas med att kalla sig själva ”människor” och Dennis och Trollet för ”stora monster”. Men egentligen verkar de inte ens själva veta vad de är för något och var de kommer ifrån, så Dennis och Trollet frågar sina föräldrar om de vet.
Helt värdelöst, förstås. Vilka föräldrar känner till sånt? (Trollets pappa TROR att han vet allting men detta vet han definitivt inte.) Men en expert på Naturhistoriska museet förstår direkt att det handlar om granapor. Och dessutom vet han att det finns en bok om just granapor, och att den finns på biblioteket. Mot biblioteket, alltså!
”Inne i biblioteket finns så många böcker och hyllor att Trollet och Dennis inte hittar boken själva. Därför går de fram till en tant som sitter vid en dator och ser ut att jobba där.
- Ursäkta, var står boken om granapor? frågar Trollet. Tanten tittar på henne som om Trollet var en galenpanna.
- Granapor? säger hon. Sådana har jag då aldrig hört talas om, och jag är ändå över femtio år.
- Den ska finnas på biblioteket. Titta i datorn, envisas Trollet. Tanten knappar på sin dator och fnyser till.
- Där ser man…Boken om granapor. Den ska stå på hyllan för Allmänt och blandat.
Tanten går mot en hylla med barnen tätt efter sig och plockar ut boken med en ny fnysning.
- Den här måste någon ha skrivit och ställt hit medan jag vände ryggen till…Granapor!
Barnen skyndar sig att låna boken och springer sedan hem.”
(Gillar skolbibliotekarien att läsa sånt här? Hon älskar det!)
Det är en rätt värdelös bok, den där granape-boken. Det barnen behöver veta är vad som gör granapor glada och det står det ingenting om, bara vad de äter och hur de ser ut. Men barnen behöver göra dem glada eftersom granaporna tror att de kommer att få tillbaka sina minnen då och veta var de egentligen bor. Så barnen listar alla de saker de själva blir glada över och så försöker de – med blandad framgång – att göra granaporna glada.
Jag gillar verkligen den här boken. Vill man ha en bra mittemellanbok till barnen som befinner sig mellan börja-läsa-stadiet och klarar-tjocka-kapitelböcker-stadiet är denna perfekt med 60 sidor lättläst, rolig text. Alla fina illustrationer gör det hela ännu bättre.
Pärmens insida, med alla bokens illustrationer samlade. Fint! |
Titel: Granaporna
Författare: Annalena Hedman
Illustrationer: Emma Göthner
Utg år: 2014
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 7-9 år, och som högläsning från ca 5 år
Det här inlägget publicerade jag ursprungligen på LitteraturMagazinet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar