Prodigy - ännu en tvåa

Det gick förstås lika snabbt att läsa Prodigy som det gjorde att läsa första boken om Day och June, Legend. Och det var väldigt spännande. Men det var inte riktigt samma spark-i-magen-gud-vad-bra känsla som när jag läste Legend. Jag brukar vara sån - läsa och älska första boken i en dystopiserie men sedan inte vara fullt lika begeistrad i del två och tre. Om jag ens läser dem.

För det jag gillar mest med den här sortens böcker är när det sakta avslöjas hur det står till i det där samhället som det handlar om. Hur hemskt det är. Vilka hemligheter staten/de som styr har. Men sen, när jag och huvudpersonerna har fått reda på det? Då är det bara action-biten kvar. Samhället ska störtas/omdanas och huvudpersonerna ska igenom tusen faror för att nå dit. Så jag kan räkna upp en sorglig rad med serier där jag har läst och tyckt mycket om första boken men aldrig tagit tag i att läsa resten av serien bara för att jag redan fått det jag ville i bok 1. Delirium, Matchad, Rör mig inte! och fler som jag inte kommer på nu.

Så när Prodigy börjar så vet vi allt om Republikens elände, orättvisor och ondskefulla tricks. Och Day och June är på flykt. De får hjälp av en grupp människor som vill störta Republiken och återinföra de amerikanska förenta nationerna från före översvämningskatastroferna och krigen, och för att göra detta ska de...ja, störta republiken via våld, mord och slagord. Day och June behövs för deras planer - och så sätter det actionfyllda igång.

Ja, det är spännande. Och ja, vi får också veta lite mer om Republikens fiende: Kolonierna (östra delen av det gamla USA). (Där är inte heller livet rosenrött även om de verkar ha mer elektricitet.) Och ja, ja, ja, det är väldigt spännande och bladvändigt och så. Men - jag gillade Legend mer. Mycket mer.

Titel: Prodigy
Serie: Legend, bok 2
Författare: Marie Lu
Orginaltitel: Prodigy
Översättning: Katarina Falk
Utg år: 2014
Förlag: Modernista
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 11-16 år