Hemma kanske inte är en plats

Lin Hallberg har mer eller mindre uppfunnit en helt egen bokgenre. Det är böcker som handlar om ungdomar någonstans på gränsen till vuxenblivandet och som lär känna sig själva och omvärlden samtidigt som de på något sätt umgås med hästar. Det är definitivt inte hästböcker som de brukar vara, med en Älskad Häst i centrum (och som ju Lin Hallberg är en mästare på att skriva för de yngre barnen – böckerna om Sigge, och om Teddy till exempel). Nej, det här är mer väldigt bra ungdomsböcker som utspelar sig i hästiga miljöer. Främmande miljöer långt borta från Sverige, som har det gemensamt att hästar är arbetskamrater, arbetsredskap och helt nödvändiga för att kunna arbeta och leva. Adzerk – den vita hingsten handlar om en flicka som reser till Mongoliet och i Vem är du, Johanna? får man läsa om en flicka som återvänder till Island där hon bodde som liten.
I Hemma kanske inte är en plats lever nittonåriga Sara ett liv fullt med hästar – tävling, träning, eget stall med både hingstar, ston och unghästar vad jag förstår. Men redan första morgonen man får läsa om Sara så råkar hon ut för en olycka. En hingst ska ledas ut till en hage, men något går fel och på en sekund ligger Sara på marken med livshotande skador.

Så berättelsen handlar inte om Saras liv i Sverige med fälttävlanskarriär, studentfester och kompisar – i stället får vi efter olyckan följa med henne när hon reser till Argentina för att på något sätt bli lika lycklig som hon var när hon var barn. Hon föddes där, och bodde där tills familjen flyttade tillbaka till Sverige när hon var i åttaårsåldern. Ända sedan dess har hon desperat längtat tillbaka. Allt i Argentina och barndomen var bra. Det var vackert, fullt med hästar, lekkamrater, god mat, blåa dörrar, blommor, vidsträckta fält, egen häst och idyll, idyll, idyll. Det Sara vill göra nu är att resa tillbaka och hitta allt det där igen. Älsklingshästen, familjen på estancian, tiden då hon var lycklig.
Men det finns inte kvar. Allting har förändrats. Boskapshjordarna har försvunnit och ersatts med sojafält. Hennes barndomskamrater har vuxit upp (!), hästarna är sålda och huset hon bodde i står övergivet och förfallet. Familjen som ägde estancian har flyttat till stan och känns snobbiga och elaka, familjen som var anställda på estancian har flyttat till okänd ort. Inget av det hon ville uppleva igen finns kvar och hon börjar mer och mer se på sina barndomsminnen med en vuxens ögon, förstå hur det egentligen var.

Hon är lite naivt turistig, Sara, och hon hittar sina gamla vänner och sin ”familj” förvånansvärt lätt – ändå tycker jag mycket om att läsa den här boken. Lin Hallberg är duktig på att ge människor och miljöer liv – för att inte tala om hästar, fast de som sagt var får vara med mest i bakgrunden.

Titel: Hemma kanske inte är en plats
Författare: Lin Hallberg
Utg år: 2013
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 12 - 19 år


Det här inlägget publicerade jag ursprungligen på LitteraturMagazinet.