Boken om Mademoiselle Oiseau - årets vackraste. Och årets knäppaste.

Magisk realism? Definitivt inte - det finns inte en rad eller krumelur i den här boken som är realistisk. Urban fantasy, då? Magi i storstan Paris. Nej. Det är liksom inte det heller. Vacker knäppilism? Jo, möjligen det. Modereportagefantasymagi? Äventyr med tant-Mittiprick/mamman i Sunnanäng???

Jag försöker bestämma genre för Boken om Mademoiselle Oiseau. Jag lyckas inte. Den låter sig definitivt inte placeras in i något fack. Eftersom jag ju är bibliotekarie så har jag ett stort behov av att katalogisera och sortera in, och dessutom måste jag ju klämma in bokeländet på någon lämplig hylla i biblioteket så att så många som möjligt hittar den. Och den passar helt enkelt inte in bland de andra, normala kapitelböckerna. Den är inte normal.

Men den är så vacker!!! Det är troligen en av de vackraste böcker jag läst på många, många år. Varje uppslag är som ett färgsprakande konstverk som måste betittas ner i minsta molekyl.

Så här börjar det - detta är insidan på pärmen. Som en tavla bara det.

Berättelsen är totalt utflippad. Och magisk. Jag vet egentligen inte ens om det kan kallas berättelse. Det är mer en mängd magiska och knasiga episoder som får den egentligen helt vanliga, grå och tysta flickan Isabella att stå ut med sitt liv. I början är bilderna där bara Isabella är med grå. Då är Paris tråkigt och fullt med fula byggnader. Men när Isabella träffar mademoiselle Oiseau så sprakar färgerna loss och magin rusar in. Mademoiselle Oiseu liknar ingenting annat, har inga gränser för någonting och allt är möjligt i hennes liv och i hennes lägenhet (som har ett omöjligt antal rum, swimmingpool och till och med en park med ett slott i).

Gråa Isabella

 Ibland när jag läste så blev jag trött på alla dessa "Ja! Vi gör en galen utflykt!" eller "Hurra! Idag är det den blåa dagen! Allt är blått!". Men sen vände jag blad och dök rätt ner i nästa fantastiska illustration, och så glömde jag min irritation. Det går inte att vara arg på den här boken.

Inte berättelse, alltså. Mer ett koncept. Färgsprakande utflippad vacker fantasi. Typ.

Jag vet nu var jag ska ställa boken - på högläsningshyllan, förstås. Lyckliga ni som ännu inte har läst Boken om Mademoiselle Oiseu och som har ett eller annat barn i närheten ni kan läsa den för. För er väntar färgexplosion, verklighetsflykt och galenskap.

Här bygger de sin "egen" doft. Sånt där man gör varje dag.

Titel: Boken om Mademoiselle Oiseau
Författare: Andrea de La Barre de Nanteuil
Illustrationer: Lovisa Burfitt
Utg år: 2014
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här eller här
För vem? Egen läsning ca 9 och uppåt. Högläsning från ca 7?