söndag 18 maj 2014

Legend - en dystopi i min smak

Jag började läsa Legend sent i fredags kväll – och det var rätt dumt för på lördagen hade jag en massa annat inbokat som skulle göras. Och jag ville inte sluta läsa, för den här boken var precis vad jag ville ha just nu. Det var infernaliskt spännande, det var hemligheter som avslöjades bit för bit, det var kärlek och det var dystopi.

Jag hann läsa lite innan vi stack iväg på förmiddagens begivenheter, och jag läste när vi äntligen kom hem. Eftermiddagen och kvällen innebar en länge efterlängtad tjejkväll för min dotter, och den kunde absolut inte skuffas undan. Jag läste liksom lite under tiden som jag marinerade kyckling och hällde upp godis och sånt där. Sen klarade sig tjejkvällsgästerna själva så jag stängde in mig i ett rum och fick ganska ostörd läsa ut boken. Alla gästerna var i precis rätt målgrupp för Legend (12-15 år ungefär) så varenda gång någon av dem gläntade på dörren så tryckte jag upp boken i ansiktet på dem och väste att ”Du måste läsa den här boken! Läs den!”. ”Ja, ja”, tyckte gästerna som alla också känner mig som bibliotekarie, ”vi ska, vi ska”.


Ni vet. En sån bok.

Legend utspelar sig i Los Angeles någon gång i framtiden. Något som heter ”Republiken” styr allt med järnhand. Det finns också något som heter ”Kolonierna” som är fienden. Det förs något diffust krig mot dem som jag blir väldigt nyfiken på men som vi egentligen inte får veta så mycket mer om. (Än. Legend ska få efterföljare.) Ju längre man läser desto mer förstår man om Republikens hårda styre. Ta bara det här med musik, t ex. Det verkar inte finnas någon vanlig musik kvar i det här samhället. I stället lyssnar man på olika hymner till Republikens ära. Otäckt, men det är precis sådana här dystopier jag älskar när man mer och mer fattar hur det står till med samhället och får en aning om dess läskiga historia fram till nu.

I Los Angeles bor Day. Han är femton, men redan sedan flera år en känd och efterlyst brottsling och lever sitt liv på gatan, ständigt på flykt. Hans brott går ofta ut på att sabotera Republikens krigsmaskineri på olika sätt, och stjäl han så går pengarna till hans fattiga familj. June däremot bor i en av de rika sektorerna ensam tillsammans med sin storebror Metias sedan deras föräldrar dog i en bilolycka när June fortfarande var liten. June har lysande framtidsutsikter – hon är nämligen det enda barnet som har fått full poäng i Prövningen som alla barn genomgår när de fyllt tio. Hon är smart, stark, duktig på allt och har redan vid femton års ålder blivit färdig med sin universitetsutbildning med toppresultat.

June ska ha ihjäl Day. Det är så det börjar. Day begår nämligen i bokens början ett brott för mycket – vid ett inbrott i ett sjukhus råkar han i självförsvar kasta en kniv mot Metias, Junes bror. Metias dör, och han är den ende June hade här i livet. Så nu ska June utnyttja hela sin genialitet för att hämnas. Allra först måste hon hitta Day – det är ingen i Republiken som vet hur han ser ut. Sen ska han dö.

Vartannat kapitel berättas av Day, vartannat av June (och ja, jag har skrivit om det förr, men jag tycker så mycket om när berättarperspektivet skiftar mellan två personer). Det är action från första sidan. Smarta planer planeras. Inte fullt så smarta planer planeras också. Dumdristigheter begås och ondsinta elakheter begås också. Republiken är läskig. Och visst har jag läst kolossofialt många dystopier de senaste åren men den här är snäppet bättre än de flesta. Inte-kunna-lägga-ner-boken-bra, alltså.


Titel: Legend
Serie: Legend, bok 1
Författare: Marie Lu
Orginaltitel: Legend
Översättning: Katarina Falk
Utg år: 2013
Förlag: Modernista
Köp den till exempel här eller här
För vem? 11-16 år

Det här inlägget publicerade jag ursprungligen 2013-10-21 på LitteraturMagazinet.

2 kommentarer:

  1. Ska definitivt läsa den här. Du säljer bra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul! :)
      Hoppas du gillar!

      Radera