lördag 24 maj 2014

Tjänarinnans berättelse kryper innanför skinnet på mig

Tjänarinnans berättelse handlar om ett skrämmande samhälle i en framtid som inte är speciellt avslägsen. Det som är allra otäckast är det att det är förbjudet att läsa och skriva. Inga böcker, inga tidningar, ingenting. Inte få skriva brev, dagbok. Inte få skriva alls. Text och läsning är så pass farligt för folket att man till och med har tagit bort texten på butikernas skyltar och ersatt dem med symboler: en fisk för fiskhandeln (fast det finns nästan aldrig fisk att köpa), bröd för bageriet och en bild på skriftrullar på butiken där man kan betala för att en maskin ska rabbla upp inspelade böner.


Offred är Tjänarinnan som berättar. Hon heter inte alls Offred. Inte egentligen, men när hon tvingades bli Tjänarinna åt Anföraren som heter Fred i förnamn så blir hennes nya namn bildat på hans. Hon äger nämligen ingenting. Inte ens sitt namn äger hon. Inga saker, ingen fri tid, ingen egen vilja – ingenting av det som en gång var hon själv har hon kvar. Hennes enda funktion numera är att föda ett barn åt Anföraren, eftersom hans hustru inte är fertil. Utöver det är hennes liv ett intet.

Offreds liv är så ännu mer fruktansvärt eftersom hon minns hur det var innan. Hon har inte alltid varit Tjänarinna. Hon har haft ett namn, ett yrke, ett liv, en man och ett barn. Kärlek och stolthet. Allt det har tagits ifrån henne. Allt det har tagits ifrån alla, utom ett fåtal.

Jag skrev först att det allra otäckaste är att det är förbjudet att läsa och skriva i samhället där Offred lever. Det stämmer inte riktigt. Det som är allra otäckast och som en mardröm som blivit verklig och tagit över – det kan jag inte berätta om här. Det måste man läsa boken för att förstå. Det är nämligen så att Offreds berättelse sakta, sakta avslöjar hur vidrigt samhället är som hon lever i. Det jag tänker i början när jag läser är att ”Nä, det här kan inte stämma. Det har gått för snabbt! Hur kan Offred vara så förändrad och hjälplös i allt detta när hon ännu är i fertil ålder? När hon för inte så länge sedan hade man? Och barn?” I de dystopier jag brukar läsa brukar samhällena ha funnits så lång tid att huvudpersonerna inte vet om något annat liv. Men Offred verkar ha det i färskt minne. Hur då? Inte kan detta skräcksamhälle ha vuxit fram så fort?

Men jag förstod sen. Jag förstod vilket som var det mest fruktansvärda i boken och förstod att ja, det var möjligt att Offred fortfarande kunde minnas livet som det var innan.

Detta är en bok som det tog mig en stund att komma in i, men som när jag väl gjorde det inte släppte mig, och som jag kommer att bära med mig länge, länge.

Titel: Tjänarinnans berättelse
Författare: Margaret Atwood
Orginaltitel: The Handmaid's Tale
Översättning: Maria Ekman
Utg år: 1986
Förlag: Prisma
Svenska upplagan verkar inte gå att köpa längre, men engelska går att köpa här eller här


Det här inlägget publicerade jag ursprungligen på LitteraturMagazinet.


2 kommentarer:

  1. Den här ska jag se till att läsa, verkar så himla bra.

    SvaraRadera